Aftonbladet – 1 april 1853, sida 3

KALIFORNIEN) Skildradt i bref af N. J. ANDERSSON. VIL Innehäll: Guldets härkomst, läge och skapnad — Olika sätt för dess vinnande — River-diggins — Kanaler — Tom-long. Om guldets härkomst äro flera teorier gällande. Den mest sannolika synes vara den, som antager, att det stänkt upp droppvis w jordens allrainnersta, der det såsom den tyngsta metallen finnes djupt in, och sedan blifvit deponeradt i de bergmassor, som vid de vulkaniska revolutionerna blifvit utspydda. Härifrån har det sedermera afgnagits under årtusendenas lopp af det allt upplösande vattnet, medföljt de strida bergsströmmarne och sjunkit till bottnen under deras fortgång. Härmed må nu vara huru som helst. Säkert är att hela Kalifornien, med undantag af kuststräckan och de stora oöfverskådliga slätterna, är guldhaltigt, och då man numera funnit guld äfven i södra eller gamla Kalifornien, i Mexico, på Panamanäset och i Guyana, för att icke tala om de gamla grufvorna i Kolumbien, Peru och Chile, så är utan tvifvel anledning för handen att tro hela Anderkedjan rik på denna metall, ej blott aflagrad såsom sådan, utan likasom här inblandad i jorden under form af lösa klimpar. Dock får man icke tänka sig marken så mättad med guld, såsom hade detta regnat ner; minaren får ofta undersöka jorden utefter hela mil, gräfva sina mödosamma hål genom de hårda stenoch sandlagren, och till slut se sitt arbete lönlöst, sina förhoppningar svikna och all sin erfarenhet gäckad. Öfver allt der floderna strukit fram, har man hopp om att finna åtminstone något, ej blott i de nuvarande steniga strömmarnes bäddar, utan, emedan landet synbarligen undergått mångfaldiga revolutioner med höjningar och sänkningar, snart sagdt allestädes, der ett vattendrag fordom gått fram. Det är derföre ej allenast i sandbackarne och på slätterna (afsättningar ur vattnet), utan till och med rätt ofta äfven på de höga bergens toppar, som man finner skäl att gräfva, och hufvudkännemärket på en guldförande lokal är, att deri äro nedbäddade lager af gråsten eller quarz, som genom den framforsande strömmen blifvit slipad rund såsom klappersten. Det är temligen vanligt att vid afrödjande af de öfversta sandhvarfven , äfven på ansenliga höjder, komma till en fast stenbotten, som är genomborrad af talrika jättegrytor och betäckt af dylika runda stenar. Man kan då sluta, att här bar floden varit mycket stark, och man är då absolut förvissad att i dessa fördjupningar, der vattnet bildat en hvirfvel och antagit en saktare fart, finna guld, som nedsjunkit af sin stora tyngd och qvarblifvit, äfven sedan denna dd höjt sig flera tusen fot öfver sitt förra age. Guldet-förekommer än såsom fina bladrika glimmerkorn inblandadt i sanden eller aflagradt i längre eller kortare ådror, och erhålles då fritt endast genom omsorgsfull vaskning,! in såsom större och mindre klumpar, från en ill flera tusende dollars vigt, och ligger då semenligen mycket djupt inbäddadt i sandoch stenlagren. Eller ock ser man det sitta! såsom ådror elier körtlar i springor af stenar och klippor, i hvilket fall det ofta kan petas löst med blotta knifven, sedan man lösbrutit stenarne; slutligen är det nästan osynligen inmängdt i qvarzen och fås då löst blott genom en vidlyftigare process. Guldet vinnes på fyrahanda sätt, hvilka jag nu skall närmare omtala, betjenande mig af den här brukliga terminologien, der ej otydlighet skulle inträffa. Det mest lönande sättet at tillgodogöra guldanledningarne är ) Se A. B. N:o 62, 65, 66, 68, 71 och 72,