Aftonbladet – 1 april 1853, sida 2

märkte att olikheten hos dessa ränder, när de alstras af olika ljuskällor, har föranledt intressanta slutsatser öfver skilnaden eller ötverensstämmelsen emellan elektriskt ljus, solljus och planetljus, ljus ifrån Sirius, o. 8. v. — Han tillade att det prismatiska färgskimret nar emedlertid länge utgjort ett svårt hinder emot bruket af glas i optiska instrumenter, särdeles astronomiska, emedan de beskådade föremålens gränsor derigenom blifva mer eller mindre otydliga. Från Galileis tid till midten af förra århundradet visste man intet medel häremot; Newton bevisade till och med, på grund af sin emanationsteori, att något sådant medel icke kunde finnas, emedan ljusbrytning och färgbrytning alltid måste åtföljas; hvarföre han också till astronomiskt bruk förordade teleskoper, eller fjerrskådningsredskap med speglar, i stället för tuber, eller dylika med glas. Sedan likväl Euler, i grund af emanationsteorien, bevisat tvärtom, eller att färgbrytningen icke vore oskiljaktig ifrån strålbrytningen och antydt utvägar att åtskilja dem, begagnade en engelsk instrumentmakare, Dollond, denna antydning, och blef derigenom uppfinnare till de akromatiska tuberna, som läng tid efteråt burit Dollonds namn. Tillämpningen af akromatismen har dock efteråt bunnit blifva så vanlig, att, på sätt hr Edlund anmärkte, intet optiskt instrument nu mera anses äga något värde, om icke detta väsentliga vilkor för brukbarheten finnes iakttaget vid förfärdigandet. Hr Edlund redovisade geometriskt för grunden till akromatismen, och till den härpå beroende konstruktionen af akromatiska glas. Härefter företogs en särdeles intressant och lärorik mönstring med åtskilliga bland de utmärkta optiska instrumenter, hvarpå Vetenskapsakademiens samling är så rik; ehuru blott en del häraf medhanns för aftonen. Hr Edlund öfvergick ifrån de enklaste och för teoriens förklarande lämpligaste, till de mera sammansatta. Han söndertog det ena efter det andra, för att låta särskildt se deras hufvudsakliga beståndsdelar, jemte ändamålet med hvar och en, och ihopfogade dem sedan åter, för att visa deras samverkan såsom ett helt. På detta vis fick man tillfälle att åskådligt inhemta beskaffenheten af en Camera lucida, en Camera obscura — hvars bruk till Fotografi skulle visas framdeles —, en Laterna magica, ett Solarmikroskop, ett Sammansatt Mikroskop, som förstorar 600 gånger; bvarvid upplystes om föreningen af mikroskop och camera lucida, till afritning af förstorade föremål. Vidare såg man ett Gregorianskt Teleskop, som förstorar 300 gånger, och slutligen visade hr Edlund skilnaden emellan detta och de af Cassegrin, Newton samt Hersekel uppfunna teleskoperna.