Aftonbladet – 1 april 1853, sida 2

Sh Vlävlg VV Gl VG TER SLICLIIIA FAVITITIL LISA stånd, så bör man väl dock icke, såsom Svenska Tidningen, påstå att samma oformlighet, som står i strid med åberopade banklag, just är en uppfyllelse af densamma. Detta synes oss vara att drifva gäckeriet med ständernas lagstiftningsrätt nog långt. — Nordiska Fornskriftsällskapet i Köpenbanmn höll den 21 Mars sitt årsmöte på Christiansborgs slott, under H. M. Konung Fredrik VII:s presidium. Sekreteraren statsrådet Rafn meddelade en öfversigt af sällskapets företag och verksamhet år 1852, under hvilket det hade utgifvit ett band af Annaler för nordisk Oldkyndighed och Historie och två årgångar af Antiqvarisk Tidskrifto. Han redogjorde derefter för de af honom redigerade Antiquites Russes. Vidare framlade han en af arkitekten James T. Knowles till sällskapet skickad afstöpning af en på S:t Pauls kyrkogård i Fa rat mT.andanoe Aves CU LOTLL skrift: Konall let leggja stin thensi auk Tukin, d. v. s. Konal och Toke läto lägga denna sten. Konungen föredrog derefter anmärkningar om uppförandet i forntiden af de betydliga jättestugorna med stora stenhällar till öfverliggare. Man hade förut yttrat den förmodan att de tunga täckningsstenarne skulle blifvit uppvältade med häfstänger, men dertill skulle erfordratg en betydlig kraftanvändning och större än man kan förutsätta på en tid, då mekaniken stod på så låg ståndpunkt. Betraktandet af ett större antal af dessa minnesmärken i olika delar at landet hade kommit H. M. att tänka öfver, huru landets innebyggare i forntiden, då nuvarande hjelpmedel voro obekanta, kunde ha bildat dessa stensättningar och isynnerhet fått öfverliggarne, som ofta äro af förvånande omfång och tyngd, anbragta öfver sidostenarne i grafkammaren. Härom yttrade H. M. sig vidare på följande sätt: Att detta, som allmogens vidskepelse i äldre tider tillskrifvit jättars öfvernaturlga krafter, har skett på ett enkelt och naturligt sät, är visst, men på hvilket sätt bar, sä vidt jag vet, icke blifvit förklaradt, och det är detta jag skulle önska att kunna upplysa. Jag tänker mig en sädan sten, som ofta är af 4 till 6 alnars längd och mcetsvarande bredd och höjd, liggande på jemna marken på något upphöjdt ställe i terrainen. Denna vill jag begagna säsom öfverliggare i en jättestuga, som jag beslutat uppföra, men har inga medel att lyfta den upp. Jag gräfver derföre ett häl vid ena ändan af stenen, så djupt som jag bestämmer att grafkammaren skall vara. Derefter vältrar jag till detta häl en af de stenar, som jag utvalt till sidostenar i grafkammaren, hvilka i allmänhet ej äro större än att de med bjelp af häfstänger och handkraft kuna vältras. Denna sten sätter jag här på högkant nel under ena ändan at öfverliggarestenen, sä ait denns kan komma att hvila derpä. Nu beter jag mig på samma sätt vid den motsatta ändan och ställer så mänga stenar under öfverliggaren som behöfvas för att bilda grafkammarens sidor. För att ännu mers befästa sidostenarne, så att de ej vid den starka tryckringen ofvanifrän skola vältra utät, tillmurar jag utifrån alla öppningar mellan sidostenarne: med stenflior och blälera och stampar det tast. Endast öppnirgen mellan de tvä främsta sidostenarne lemnas öppen Dä detta skett utgräfver jag nu genom nämnde Ööpring jättestugan ech bortskaffar den jord, hvarpå öiverliggaren allt hitintills hvilat. Denmna hvilar nu mf hela sin tyngd på bärarne, och då tryckningen kontler jemnt öfverallt, hindrar det dem att falla. ät ftugan är då färdig. H. Maj:t förevisade derefter sex Wärkliga fornsaker från stenperioden, börandeggll hans privata samling på Fredriksborg, deribland en stridshammare, märklig derigenom att på dess ena flata sida några runor äro ristade, som dock svårligen kunna tydas; ett förarbete till en yxhammare, i hvilken skafthålet ännu icke blifvit inslipadt, funnet af H. M. sjelf på Helnäs å Fyen; en benmejsel, funnen i förening Imed fragmenter af urnor i den största af de Is. k. Brödrahögarne vid Frederiksgave på IFyen; en präktigt utsirad yxa från bronzlåldern, m. m. ) Förlidet år upptogos såsom stiftande ledamöter af sällskapet: H. K. H. Pring Albert i lEngland, Rev. V. T. Collings i England, John Earle, professor i fornengelska litteraturen uti Oxford, grefve J. Juel-Wind-Frijs, prof. J. S. More i Edinhurgh, generalkonsul .Pontoppidan i Hamburg, etatsrådet C. Rön-Inenkamp och Sir Walter Calverley Trevelyan r till Wallington i Northumberland, Feta Thamiska Föreläsningarne. t Vid sitt fjerde föredrag afhandlade profesrlsor Edlund än ytterligare ljusets prismatiska -Ibrytning i färgor jemte grunderna för densjsamma, Härvid omnämndes de af Frauen -hofer upptäckta mörka och ljusa ränder, hvilka 1 visa sig i färgbilden, under mera fullkomlig! anställda refraktionsförsök; hr Edlund an: