Aftonbladet – 1 april 1853, sida 2

SYURS VALS BLEIAL GIUULGUT. rv a Ån a -J narne väntas bli färdiga i Juni. — Vinterbladets gednaste i bankfrågan emot Aftonbladet riktade polemiska uppsats, hvilken redan sistlidne tisdag i anförde delar af oss vederladez, såsom innehållande bland annat grundlösa tillvitelser emot Aftonbladet för fullkomligt falsk argumentation, m. m. dylikt, har nu efteråt fallit den konservativa tidningen så i smaken, att den i sin morgonupplaga i dag intagit denna uppsats, med en liten rekommendation om densammas bevisandes kraft emot Aftonbladet, naturligtvis utan att den konservativa tidningen dervid med ett ord omnämner vår belysning om haltlösheten i Vinterbladsuppsatsen. Att en tidning på detta sätt reproducerar en annans polemiska uppsatser emot en tredje tidning, utan att ens omnämna den sistnämndeg länge gedan deremot afgifna försvar, är ett nytt drag af ridderlighet inom pressen, hvilket förtjenar att blifva uppfördt på den konservativa tidningens meritlista. För egen del har Svenska Tidningen vid berörde uppsats blott i en not tillagt en anmärkning, som dock vidrör en vigtig omständighet i de sednare årens lagstiftningshistoria. Under hänvisande till g 6 i lag för rikets ständers bank den 1 Mars 1830, hvilken 8 innehåller: Enskilde stånde det fritt, att bolag inrätta till bankrörelses bedrifvande, unoder iakttagande af hvad, genom k. kungönrelsen af den 14 Januari 1824 redan angående senskilde bankinrättningar är stadgadt eller oframdeles af Kongl. Maj:t och rikets ständer stadgadt varder, erinrar nemligen Svenska Tidningen att K. kungörelsen om enskilda banker d. 9 Januari 1846 är just ett sådant sedermera tillkommet stadgande. Men nu förhåller det sig så, att sistnämnde kungörelse icke är någon af Kongl. Maj:t och rikets ständers gemensamt stiftad lag, hvilket 1830 års banklag är, utan blott en af Kongl. Maj:t ensam enligt 89 regeringsformen beslutad ekonomisk författning. Som ständerne varit nog beskedliga att i detta fall ej försvara sin lagstiftningsrätt och alla nuvarande privatbanker oktrojerats på grund af denna kungörelse, så kan det ej vidare leda till något praktiskt resultat att anmärka, det kungörelsen tillkommit i strid emot hvad 1830 års banklag föreskrifvit derom att nya författningar angående enskilda bankinrättningar skulle stadgas af Kongl. Maj:t och rikets ständers, eller i den ordning 87 regeringsformen innehåller för stiftandet af allmän civilm. fl. lagar; men om denna stora oformlighet inom en vigtig del af vår lagstiftning kommit till stånd, så bör man väl dock icke, såsom Svenska Tidningen, påstå att samma oformlighet, som står i strid med åberopade banklag, just är en uppfyllelse af densamma. Detta synes oss vara att drifva gäckeriet med ständernas lagstiftningsrätt nog långt. ee