Aftonbladet – 31 mars 1853, sida 1

fremlingens välmående och prydliga utseende pålade honom tystnad, ty, ehuru han såg ut att vara sina sextio år var han klädd med en. sprätts -hela omsorg. Tvenne gånger: var Adam på väg att tala, men hang ögon föllo på den besökandeg hvita skjortkrås — stort och yfvigt som vår mormors solfjäder — och en känsla sf underlägsenhet bjöd honom att förhålla sig stilla. Jag har hört att ni är filosof, sir?22 — Adam sänkte ödmjukt sina ögonlock, — Jag uar någon tid sökt en sådan man. Det gör detsamma huu jag upptäckt er; vid tillfälle skall ni få veta det. Jag önskade i er hand få anförtro ett det dyrbaraste, det heligaste depositum. — Adam öppnade ofrivilligt båda händerna. — xDet vill säga, om jag finner er verkligen vara en filosof — Adam såg ut som en Socrates. — Vi kunna börja våra affärer redan denna morgon om ni behagar., Jag skall uppvakta er, sir, omkring — Nej, för ingen del, jag tänker ej lemna er: sedan ni klädt er, zå ge vi oss i väg tillsammans, sade den besökande, och Adsm blef plötsligen helt lång i synen: Men, bevara mig! skall ni stiga upp utan en brasa, i sådant väder?, Menniskan, min herrex, yttrade Adam, förvarar aldrig såväl den höga ståndpunkt hvar0å Försynen satt henne, som då hon triumfear öfver elementerna., Mycket sannt — och tro ej att jag är vekig, men jag tycker alltid gerna om att få nin skjorta värmd, sade den gamle gentlenannen. Efter hvad jag hör, så har min blifvit rärmd förliden natts, sade Adam, och han vörde i andanom sprutornas skrammel, fastin jag ej gifvit mitt samtycke till denna cerenoni. SE RR Ah, jag förstår, en beställsam tvätterskar,