Aftonbladet – 31 mars 1853, sida 1

UU BH Ub nens STOCKHOLM, den 31 Mars. Ingen skulle hellre än vi se att utsigterna vid nästa riksdag för de här i landet så länge, utan framgång bearbetade, stora samhälls-reformerna och deribland i främsta rummet för representationsreformen komme att öfverträffa bvad man synes hbaiva anledning att bhoppas; men en lång erfarenhet har ådagalagt, att den nuvarande ståndsrepresentationen, som icke representerar svenska nationen, utan blott vissa afsöndrade delar deraf och som icke uttrycker den allmänna opinionen i landet, sakfat all förmåga att med egna krafter komma till något godt resultat i dessa.angelögenheter. Har man väl någon. giltig anledning att förmoda det riksstånden skola i detta hänseende: blifva lyckosammare vid nästa riksdag? ; Oss, som ej våga hysa någon dylik sangui-nisk förhoppning, vill det synas att det endast är genom en starkt uttalad folkopinion, som ståndsrepresentationen kan förmås till nåa större. eftergifter för tidens fordringar, och: der vi ej se denna opinion enig och kraftfull,. der tro vi ej heller att rikets. ständer förmå: uträtta något godt för de stora frågorna. Denna gt om folkopinionens inflytande på rikets Ständer har gifvit Svenska Tidningar anledning satt tala om den politiska sida dör man icke anser sig kunna framgå utan iryckningar, . ryckningar, knuffar, puffar och oro, Joch der man, enligt denna tidning, kastar: yxan i sjön, när man icke finner luften och: tänkesätten. gynnande för dylika rörelser. Aftonbladet har dock icke förordat någom af. nämnde rörelser, vare sig tryckningar; ryckningar, knuffar, puffar eller oro, utan höra de helt och hållet till de vanliga liberalistiska, emblemer, hvarmed den konservativa.pressen alltid är färdig att utmåla frihetsvännernas sträfvanden, för att göra dem misstänkta och förhatliga; men den som vill komm framåt och ej längre . stå stilla, måste sätta sig i rörelse, och ett folk som vill gå framåt i någon riktning, måste också sätta big i rörelse, hvaraf likvisst icke följer att framtågandet skall vara åtföljdt af sknuffar eller puffar. Då folket icke representeras genom. rikets ständer, men det är folkets opiuion som skall framdrifva reformerna, så är det ock nödigt att folket, när fråga är om dess vigtigaste angelägenhet, uttalar denna opinion på ett så tydligt sätt, att man derpå ej kan misstaga sig. Det är vid allmänna möten som fol, ket under förhanden. varande omständigheter bäst kan gifva. sina åsigter och önskningar tillkänna, och derigenom göra dem be-kanta både för rikets ständer och regering,. och hos ett lagbundet samt ordningsälskande folk, såsom det svenska, hållas sådana möten utan både knuffar och puffare. Det var: också derföre som vi förlidet ör, då fråga väcktes om ett allmänt möte i Öre-bro för representationsfrågan, förordade det-samma, men ehuru några röster instämde med. oss, voro de alltför fåtaliga, för att då bereda. framgång för mötet, och det blef således upp skjutet tills nästa sommar. Hade reformsäll-skaperna sistlidet år vaknat till lif och Öre-bromötet blifvit allmänt omfattadt, hade man: nu kunnat med större säkerhet känna styrkam af det deltagande som folket hyser för sin lifsfråga, men då så icke inträffat, beror denna kunskap på den verksämhet som reformsällskaperna komma att utveckla före instundande. Örebromöte och det deltagande som då visas för teformsaken. Må man ej glömma, att det var 1845 ärs reformsällskaper som då gåfvo lif åt representationsfrågan, hvilken den tiden ansågs vara som en del trodde, för längre tid nedmyllad ff representationskommitten, och hade det epresentationsförslag som i följd häraf gjorles. hvilande varit -mera öfverensstämmande ned den af folket vid en här i landet ovan-igt talrik mängd af allmänna möten uttalade ppinion, så hade det säkert rönt en helt annan: ramgång än som nu blef fallet. Att nu, såsom Svenska Tidningen synes fö-eställa sig, hoppas, att rikets ständer, som lera föregående riksdagar fruktlöst sträfvat: ned representationsfrågan, skulle, om de uta: verkan från en starkt uttalad opinion i lan— et, få i lugn för sig sjelfva handskas med aken, komma till något bättre resultat, är för igen del troligt. Frågans lyckliga lösning beror således engt vär uppfattning mindre af rikets ständer , n af folket som står utom ständerna. Förlir detta lika tyst och lika likgiltigt som det en sednare tiden varit, så kommer man icke nes FIKK