Aftonbladet – 30 mars 1853, sida 2

elar en från öfverståthållareembetet till stadsonsistorium aflåten, så lydande skrifvelse: Till Stockholms stads konsistorium! Sedan längre tid tillbaka har uppmärksamheten vait fästad ä de menliga följder, som i sanitärt afsede uppkomma genom de aflidnes begrafsande i yrkorna samt ä kyrkogärdar inom städer och byar; ch med anledning deraf erinrades, genom K. förordn. I. 12 Sept. 1783, församlingarne inom riket, att af unhet för eget väl och till undvikande af de olägeneter, som ätfölja begrafningar i kyrkor och på kyrogårdar, utse serskilde, tjenliga begrafningsplatser; varefter dels genom dävarande statssekreteraren, frib. Rosenblads på KE: M:ts befalning, den 3 Okt. 1805 lätna skrifvelse till konsistorierna uppmaning i ena landa syftaing egde rum, dels ock, sedan R. Stände; 103 K. M. anhällit, det sädane anstalter mätte vidagas, att alla begrafningar i kyrkor, säväli städerna om på landet och ä kyrkogärdar uti städer och byar, nätte upphöra och i det stället kyrkogärdar utom stälerna och aflägsna från byar varda änlagde, K.: M:t senom skrifvelse d: 18 Okt. 1815, anbefallde konsitorierne att pä tjenligt sätt och vid sig företeende omständigheter leda vederbörande pastorers och för amlingars omtanka på angelägenheten att för eget väl, : ned den skyndsamhet omständigheterna tilläto, vidtaga den anstalt R. Ständer äsyftat. Skadligheten af begrafningsplatsers belägenhet inom omkretsen af menniskoboningar har blifvit ytterligare oekräftad vid de undersökningar i ämnet, som på s;ednare tiden, och i synnerhet sistlidet är, blifvit j 1tlandet anställda, dervid såsom otvifvelakfigt är vor let antaget, att de gaser, som, under de döda kropparnes upplösning, frän dem utveckla sig, huru djupt lessa sistnämnde än må vara nedgräfde, upptränga senom jorden samt, blandande sig med den atmosfe viska luften, förskämma densamma och sälunda på le kriogboendes helsotillständ utöfva ett menligt inlytande, tilltagande i samma män som befolkningen: illvext gör berörde platser mera anlitade, eller sjeltva olatsernas otillräcklighet föranleder till grafvarnes äteröppnande för nya liks emottagande innan de der för. sarade äldres förvandling hunnit fullständigt fullbordas, Det torde jemväl kunna antagas att, till följd a le i ofvanberörde hänseende meddelade uppmanninzar, de flesta af rikets. öfriga städer redan gått i författning om sina begrafningsplatsers aflägsnande; och det äsyftade ändamälet har visserligen till nägon del äfven här i hufvudstaden vunnits genom anläggandet af den sä kailade nya kyrkogärden utanför Norrtull; men dä denna sistnämnda begrafningsplats endast af tvenne bland hufvudstadens församlingar begagnas, hvaremot de öfriga församlingarna vid sina dödes begrafning fortfarande anlita sina inom de be: bodda delarne af stadens område belägna kyrkogärdar, har jag velat härmed anmoda konsistorium att hos de af hufvudstadens församlingar som vederbör, göra framställnipg: om angelägenheten om: ätgärders skyndsamma vidtagande för deras begrafningsplatsers förläggande utom staden, på det att de skadliga följder tör befolkningens helsotillständ, som af begrafningarnes fortfarande inom staden uppkomma, för framtiden mä kunna förebyggas. Stockholm den 28 Febr. 1853. äter — Hallandsposten berättar att; enligt enskilda bref; missionären Elgqvist, som från Ostindien nyligen ankommit till London, der blifvit gripen och insatt på ett dårhus.: De som äro benägna att tyda allt till det värsta