Aftonbladet – 30 mars 1853, sida 2

dem alla fördelarne af det företag han hade å bane, med en vältalighet som bedårade de båda ynglibgarne. Att döma efter hans utsago, skulle hans förslag verka en fullkomlig omstörtning i sättet att bruka jorden, och aktietagarne skulle vara fullkomligt säkra på en ansenlig vinst. Han förband sig att naturar lisera ir Fränkrike alla slags utländska växter, och att nyttiggöra till och med sina hästars Joseph, öfvertygad, genom hans försäkringat, antecknade sig, utan vidare besinning, för tjugu aktier. Omsider ingick man i matsalen. Poincy och Riaut blefvo alldeles förbländade af den yppiga serveringen; bördet var fullsatt med en mängd saker, som de aldrig förr sett och som de ej förstodo hvartill de användes. Lyckligtvis märkte ej de öfriga gästerna de båda vännernag förlägenhet. Samtalet hade blifvit allmänt; det lifvades allt mer och mer, och när det led till middagens slut stämde den skummande champagnen laget tijl en bullrande munter öppenbjertighet. — Huru går det med industriaktierna, Bertaut? frågade Ernst de Mercourt; är du i farten med någon vinstgifvande affär? — Jag har nyss köpt tvåhundra aktier uti Deroz jordbeckslager, för sextio procent under nuvarande kurs, sade mäklaren; Stival och Bråmont ha köpt lika många; vi skola nu söka att komma öfverens om saken, och förege att vi gjorde försäljningar svarande mot ett stiIgande värde, så att vi kunna drifva upp aktierna och sätta dem i omlopp. — Och då Isäljer ni dem naturligtvis med fyratio procents J vinst, återtog Mercourt; — Ja visst, åt familjefäder som söka att placera sina besparade medel, fortfor Bertaut; — Och som sälunda blifva qvitt sina penningar, — Ja, så framt I de ej hitta på ett medel att kunna förvandla :bergolja till guld. ! Alla gästerna Utbrusto i ett fatskratt. . — Jo, Bi ärd just präktiga ficktjufvar, sade , Henry de Seroy i (ct han tackte slit glus äv DEXtaut. — Ja, vi ba ju patent på den saken, svalrade mäklaren. Spekulationer, mina herrär, öro alldeles som politiken, och Ludvig XI skulle Igäkert varit vår tids förnämsta affärskarl, erteldan han alltid plägade säga: Qui nescit dissimulare nescit regnare, hvilket för affärsmän Jyder sålunda i öfversättling: Den som inte förstår latt ljuga, skall inte heller kunna rikta sig. — lApropos om Jjuga, återtog Seroy i dethar