Aftonbladet – 24 mars 1853, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Vid rädstufvurättens femte afdelning fortsattes i dag ransakningen med häktade skrädderi-arbetaren Per Erik Larsson och mälaregesällen Carl Peter Grundin, dervid de tilltalade fortsatte sitt nekande att hafva föröfrat stölderna frän traktören Söderberg och arbetskarlen Johansson. Poliskommissarien Ottonius, som nu var tillstädes, upplyste att Grundin och Larsson gjort sig särdeles illa kända inom Adolf Fredrikstrakten och att sedan dessa blifvit häktade aldrig nägra stölder i bondqvarteren afhöras. Af anledning att Larsson uppgafs först hafva undergätt bestraffning för stöld, skulle skrifvelse afiätas till konungens befallniogshafvande i Westeräs län, hvarest Larsson sednast före sin ankomst hit till staden vistats. — Det förut refererade ransakningsmälet angående orsaken till-repslagaregesällen Edbergs död förevar i dag änyo vid Rädstufvurättens 3:e afdelning. I närvaro af allmänna äklagaren stadsfiskalen de Berg inställde sig den aflidnes stjufdotter Lucina Hultgren, men enkan Edberg lät sig ej afhöra. Stadsläkaren hr doktor Biachet, hvars utlåtande om orsaken till Edbergs död blifvit infordradt, tillstädeskom och förklarade ibland annat, att det aflidne Edberg i lifstiden tillfogade större sär i hufvudet icke uppkommit på sätt enkan Edberg och stjufdottern uppgifvit, derigenom att Edberg stött sig mot kanten af en skänk, utan blifvit med hvasst instrument tillfogadt, men att säret icke varit ovilkorligen dödande. Sedan tilltalade Lucina Hultgren fortfarande bestridt att bon med knif skurit stjuffadern, beslöt R.R:n för justering af protokoliet uppskjata mälet på 14 dagar, dertill enkan Edberg skulle till inställelse kallas. — Vid samma afdelning dömdes åkaredrängen Petter Nilsson, att, för det han vid ätskilliga tillfällen under rusigt tillständ med oqvädinsord öfverfallit sin moder, torparehustrun Nilsson, boende uti huset M 25 vid Högbergsgatan, samt dervid begätt sabbatsbrott, i5ena bot umgälla sina berörde förbrytelser med 23 dagars fängelse vid vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt, hvarförutan Nilsson skulle göra modren offentlig afbön inför rätta. Utslaget underställdes Kongl. Svea Hofrätts pröfning. — Ransakningen angäende handelsbetjenten Wennerberg och skomakaregesällen Westergren, häktade och tilltalade för mordbrandsanläggniog i den läderbod vid Badstugatan ä Norr, som Wennerberg förestätt, fortsattes i dag vid 3:e afdelningen. Tvenne vittnen afhördes, men bade ej någon upplysning af vigt att medd-la. För flera vittnens inkallarde uppsköt. mälct till nästa thorsdag. — Af rädstufvurättens sjette afdelniog afgjordes i dag ett från öfverstäthällareembetet remitteradt ransakningsmäl angäende arbetskarlen Johan Johansson, angifven för det han den 5 i denna mänad frän en bonden O!of Olsson i Eldvalla, Glansbammar socken och Örebro län tillhörig släda, som stätt på gärden till huset N:o 57 vid Hornsgatan, olofligen tillgripit 3:ne stycken buldan, dem Olof Olsson förbundit sig att för fabrikören Almgrens räkning forsla till Christinebamn. Johan Johansson, som erkände den emot bonom angifoa förbrytelsen, dömdes att för andra re san stöld, böta det tillgripnas fyradubbla värde med 110 rdr 19 sk. bko eller, i brist af tillgärg till dessa böter, straftas med 23 dagars fängelse vid vatten och bröd samt terefter ä en söndsg stå uppenbar kyrkoplikt i Maria kyrka, — I gär fortsattes ytterligare ransakning uti poliskammaren med ficktjutven Lundberg. Åkaren Isacsson angifven att en längre tid hafva söllskapat med Lundberg äfvensom skjutsat honom till och från Upsala marknad, fortfor att förneka sådant eburu ett nu ytterligare afbhördt vittne intygade att Isacsson och Lundberg ä restaurationen i Jacobs gränd qvällen före afresan begärt att tidigt på morgonen derpå få slippa in ä kr gen för att taga ressupen innan de reste bort. Isacsson och Lundberg hade morgonen derpå helt tidigt infunnit sig i krogrummet och intagit förtäring, och hade båda två varit resklädda samt Isacsson haft en piska i banden och yttrat, att han skulle skjutsa Forssberg (Lundberg kallade sig handlanden Forssberg), men hvart de skulle taga vägen hade de ej uppgifvit. Ett annat vittne åkaren Berglund intygade, att Isaesson i flere är på förtrolig fot umgätts med Lundberg, och dä för 2:re ör sedan Isacsson för Lundberg beklsgat sig öfver stt under en af dem gjord resa hafva tappat pengar, bade Lundberg yttrat till Isacsson: dem ska du få ersatta af mig,. Isacsson medgaf pu att ban varit bekant med Lundberg, men: kunde icke förklara orsaken hvarföre han för flere personer ballat Lundberg för Forssberg, ehuru han hade kännedom om att Ländberg vore en för stöld: straffåd person. Isacsson gjorde derpå den anmärkningen att han ofta bjelpt polisen attfasttaga tjufvar, men icke sällskapat med sädane. Derefter beklagade Isecsson sig öfver att tidningarne omnämnt hvad i detta mål förekommit, hvarpå hr understäthällaren svarade, att Isacsson har sig sjelf att skylla för att! han icke genast efkänt att hafva skjutsat och säll-; skapat med Lundberg. Målet uppsköts till annan dag. — I dag bar uti poliskammaren hållits ransakning. angäende ett stormigt uppträde som för några dagar sedan uppstod emellan arbetspersonalen vid allmänna