Aftonbladet – 24 mars 1853, sida 3

förra bolaget, som -på det hela taget såg re spektablare ut.! Jag var destinerad till den ungefär 70 mi aflägsna. staden Coloma, hvaromkring de flest: öch de mest olikartade gräfningarne skulle bedrifvas. Plats anvisades mig i en förbålt elegant täckvagn, ej olik vära förnäma sjuglasvagnar, inuti beklädd med purpursjagg noch utvändigt målad i rödt med allehanda granna insignier. I början tycktes jag ensam få njuta af alla de agrementer, som lockat mig öfver till sthe peoples opposition line; men jag fann snart, att jag kommit in i en lejongrop. Vi foro nemligen omkring till jag tror stadens alla grogshops, och upplockade den ena ruskiga passageraren efter den andra, tills jag omsider befann mig inklämd mellan tvenne oborstade amerikanare. Den ene af dessa bade väl höflighet nog att ej sända sina utgjutelser ur munnen direkt förbi min näsa ut far fönstret; men hvar gång saliven blef onom för tjock i munnen, högg han mig i nacken för att bakom mig urladda sig, hvilken för min person föga trefliga manöver till min plåga förnyades minst hvar tredje minut, så att jag for som en ofrivi!lig perpendikel fram och tillbaka under hela färden. Efter att hafva kört ikull en mjölkkärra, hvars ena bjul krossades, utan att min kusk dervid fästade ringaste uppmärksamhet, lemnade vi ändtligen Sacramento och satte ut på vår långa färd. De första 30 (eng.) milen passerade vi en enda oöfverskådlig slätt, jemn som en hafsyta, sparsamt betäckt af gulnad eller. uppbränd vildhafra samt resliga ekar, men icke desto mindre längs vägen fullsatt af landtliga värdshus med de mest prunkande namn, och hvarest alltid törstande tycktes läska sina strupar med något stärkande fluidum. Det är saunt, här supes icke bränvin. och man får icke, som hos oss, se gubbarne ligga liflösa på sina åkor, när de återvända frän staden, öfverlemnade åt Guds försyn och hästarnes egen klokhet. Men sannolikt är icke qvantiteten af de spirituösa drycker, som här förtäras, mindre än hemma. Också behöfdes här verkeligen esomoftast en läskedryck. Till ordentliga vägar fanns ej spår, utan man åkte i hvad riktning som helst öfver den obanade slätten. Till följe häraf var den tunna gräsvallen snart afgnagd, och rena sanden låg blottad, diup och fin, upphvirflande i de tätaste moln, hvaraf dammet lade sig tumstjockt på kläder och lemmar och ingalunda bidrog att mildra solhbettan, som brände med nära 40 graders styrka, utan att en enda vindpust fläktade svalka och lindring. Vi foro sålunda fram i en veritabel molnstod öfver den intressanta slätten, der dam och hetta i afskyvärd förening jemmerligen plågade oss. När vi passerat denna slätt, inträdde wi ji ett mera kuperadt land, der höga kullar vid hvarandra lemnade . djupa dalar mellan sig; men allt var lika vattentomt och afbrändt som förut. Buskarne voro rödglödgade af hettan, gräs och odlingar spårades högst sparsamt. och sjelfva tallarne och ekarne, som började stå tätare tillhopa, sågo törstiga och aftynande ut. Blott der en enslig källa framqvällde, syntes lifvet uppehålla sig, och af flera tecken var det uppenbart; att landet: blott behöfver bevattnag, för att blifva förvandladt till den berrligaste blomsterträdgård och den bördigaste sädesåker. Efter en tröttsam resa af 10 timmar, nära upptorkade af den odrägliga afmattande hettan, anlände vi omsider till staden Coloma, efter att nyss förut hafva farit förbi den nyss omtalade Sutters mill, der guldet först upptäcktes.