Aftonbladet – 24 mars 1853, sida 2

md rean Vt An byta PT JK RA Qvartettsoirn; gifven af hrr v. Königslöw, A. Berens, Lindroth och Mollenhauer. Denna soire skänkte, likasom de båda föregående seancerna, en stund af högt musikaiskt intresse. Den öppnades med Mozarts åttonde. qvartett (F-dur): ett desto lyckligare val; som denna komposition på en gång tillhör Mozarts mindre spelade och mest förträffliga qvartetter. Allegrosatsen för oss in i en verld, befolkad af undersköna melodier, beherrskad af en energisk rytmy till enhet förbunden genom den rikaste harmoni. Samma leende bilder, ehuru i vexlande form, framställa ock de öfriga satserna, och det: hela försvinner blott för det yttre örat. — Den vanskliga uppgiften att med någorlunda framgång uppträda efter Mozart, hade denna gång tiltfallit Franz Schubert, och löstes enligt vår åsigt ej fullkomligt. Schubert räknas, sina bizarrerier oaktadt, med skäl bland nyare tidens mest geniala tonsättare i romansoch balladfacket; för detta tycks han ock hafva spart sina skönaste melodier, hvilkas plats i hans qvartett intages af föga sångbara genomföringsrytmer, vid hvars behandling han lemnat sin. böjelse för det bizarra fritt lopp. Undantag -härifrån bilda andantesatsens romantiska tema samt en del af dess variationer, äfvensom finalets originella men något regellöst behandlade grundmotiv. För öfrigt låter i denna komposition den bildade harmonikern lika litet som den något oklare formalisten misskänna sig. Soirns slutnummer var Beethovens 8:e qvartett; E-moll. Den tillhör de verk, som bilda öfvergången från B:s äldre qvartettperiod till den sednare, hvilken kan anses börja med den ll:te qvartetten. Första allegrosatsen är anlagd på äkta Beethovenska rytmer, bearbetade på denna mästares egendomliga sätt; dock syneg den oss icke ega samma melodiska fullhet, som man eljest finner i hans qvartettverk. Till adagiot skall man i denna. färg svårligen finna något motstycke. Beethovens ande fördjupar sig här uti en religiös åskådning, hvars under blott tonspråket förmår skildra; han vandrar genom omätliga, stilla rymder af en krista!lisk klarhet, der menniskobjertats vexlande rörelser äro okände: man finner der icke uttrycken af hopp, af glädje, emedan deras motsatser ej finnas der; icke af längtan, af aning, emedan det högsta är uppnådt: allt är lugn och fulländning. — Från himlen nedstiger Beethoven åter till jorden: efter adagiot följer en allegrosats, mild och älsklig, full af det ljufvaste svärmeri; trion bildas af en rysk nationalmelodi, förträffligt bearbetad. Uti finalet lemnar Beethoven sin humor fria tyglar: med stormande fart frambrusar denna sats, hvars bevingade rytmer är skimra i prakten af fulla harmonier, än gönderbrytas och kastas om hvarandra för att å ter sammansmälta i nya, symmetriska former. — I det hela taget kan denna qvartett ut lyftning och konstfulländning visserligen mäts sig med B:s öfriga, ehuru måhända ej uti po pularitet: vissa satser deri fordra en närmare bekantskap med Beethoven, för att kunne finna en allmännare anklang. : Exekutionen var lika förträfflig som vid d förra seancerna; tyvärr lärer denna vara der lsista, som gifves af ofvannämnde association emedan hr v. Königslöw tros med snarast lemna Stockholm, säkert till stor afsaknad fö lalla musikens vänner. Vi tro ock att änm len soire skulle för mången blifva välkommen helst om man, såsom förut, dertill valde de! för de fleste mest disponibla söndagsmiddagen NORGE Vi ha i dag mottagit norska blad af de 21 denreg. Med den Norske Rigstideride följer en öf versigt af norska bankens ställning. Af denn sjfinner man, att bankens gilfverfond unde t förlidet år nedgått från 2,291,582 spd. ti 2 152.656 snd. Då bankens silfverfond skal