Aftonbladet – 23 mars 1853, sida 2

— Det är just min sats, — återtog advokaten; så länge man icke är ense, bör man vänta; men kommer man en gång öfverens bör man besluta, och det på ögonblicket. — Ni förstår mig icke. — Tvärtom, jag förstår er bättre än någonsin. Ni kommer för att be mig göra slut på ett dröjsmål, som nu icke längre är af nöden, och . .— Fullborda icke, min herre, ni kunde förnya min saknad, och jag vill endast föra angenäma hågkomster härifrån. Jag gifter mig med min kusin. — Hvilken kusin? . — Ellen fAbernon... Jag borde säga min välgörerska. — Jag känner icke någon person i Ilchester med detta namn. — Nåväl, ni skall vara förtjust att lära känna henne; ty det är den bästa af alla goda små englar som himmelen gifvit oss; hon har arbetat för mig under min fattigdom med en försakelse som icke är af denna verlden. — Hvad! skulle det vara denna tvätterska BOM s e y — Min Gud ja, det är denna flicka som man så grymt förtalat, och som efter att ha vägrat att lemna mig, då jag ingenting kunde göra. för henne, har skyndat sig bort, så snart hon såg mig rik. O! hvilket slag hennes försvinnande var för mig! Huru många timmar af ångest jag har tillbringat! hvilken oro! hvilken förtviflan! Men det hjelpte henne icke att hon dolde sig i detta Babylon, London; hade hon gömt sig i jordens innandömen, så skulle jag ha upphemtat henne; allt hennes motstånd har varit fåfängt; jag har så länge bedt, så enträget böntallit att hon till slut måste samtycka till att jag fick afbörda mig min skuld till henne. Advokaten höll på att qväfvas på ny räk