Aftonbladet – 23 mars 1853, sida 2

hafva förekommit: katarrher, frossor, halsflusser och rheumatismer; dernäst diarrheer, kikhosta och påssjuka; spridda fall af skarlakansfeber, ansigtsros och koppor. På K. Serafimer-lazarettet: recidiverande frossor och lunginflammationer och rheumatismer. Sjuknummern för gärdagen 282, af hvilka 158 på medicinska och 124 på chirurgiska afdelningen. — Garnisonssjukhuset: lunginflammationer och nervfebrar. — Å Provisoriska sjukhuset uppgick sjuknummern vid veckans slut till 188, af hvilka 13 hade koppor. — Stora Barnhuset: bland de späda barnen katarrhalfebrar; band de äldre inga acuta sjukdomar. — Allmänna Barnbördshuset: friskt. — Bland de fattiga: katarrher, lunginflammationer, frossor, kikhosta, nervfebrar och diarrheer. — I fängelserna: fall af frossa, lunginflammationer och diarrheer. i Konstnärsgillet firade i går afton en minnesfest öfver den i Rom aflidne historiemålaren J. O. Blommår, som bivistades af den aflidnes härvarande slägtingar, flera af konstakademiens professorer samt andra inbjudna konstnärer, litteratörer och fruntimmer. Salen var dekorerad med svarta stjernbeströdda draperier. I förgrunden var anbragt en stor transparent målning, utförd af Blommår till Konstnärsgillets vårfest, framställande vårens genius återvändande till norden; denna transparent omslöts af gillets fanor och en dekoration af lefvande blomster. Vid andra ändan af salen sågs Blommårs porträtt, omgifvet af cypresser. ÅA ena sidoväggen var anordnad en exposition af arbeten utaf Blommårs hand, innehållande Midsommarnattsdrönimenp, E1fvornas dans, :Freja och Heimdalls, Freja sökande sin gemålv, en kopia af Titians heliga familj uti Louvren, samt åtskilliga porträtter, kopior och utkast. Festen öppnades med en ouvertur af Beethoven. Biblioteksamanuensen mag. Hylten-Cavallius gaf derefter en i lifliga, intressanta och rörande drag affattad minnesteckning af den aflidne konstnärens lif, personlighet och konstnärskap. I samband med denna minnesteckning och den deri antydda nordiska riktningen hos Blommår, framställde läraren vid konstakademien mag. Sohlman i ett längre föredrag vilkoren för utvecklingen af en nordisk konstskola. Sedan några musiknummer och körsänger blifvit utförda, reciterade herr J. L. Höijer en af honom författad minnessång öfver J. O. Blommåra, hvarefter festen afslöts med en elegi af Ernst. Det hela utgjorde en vacker hyllning visad af konstnärsgillet åt minnet af den, som varit en af dess mest nitiska ledamöter och som med sina rika naturanlag, sina djupa och grundliga studier och sin fosterländska: anda lofvade att en gång blifva en stödjepelare för den nationella konstutvecklingen i vårt land. — Vitterhets-, Historieoch Antiqvitets-akademien firade i förgär, den 21, i stället för den 20 Mars sin Hundraärsfest. : Akademiens president, statsrädet H. Reuterdahl, öppnade, enligt P. T., sammankomsten med ett tal, hvari han erinrade om festens betydelse, såsom hundrade ärsdagen efter Svenska Vitterhetsakademiens stiftelse af drottning Lovisa Ulrika den 20 Mars 1753, och 67:e ärsdagen af akademiens förnyande af Gustaf III den 20 Mars 1786, samma dag han stiftat Svenska akademien, mellan hvilka samfund fördelades de ämnen, som modrens akademi gemensamt omfattat; hvarjemte i korthet antyddes den frukt dessa stiftelser burit för svensk vitterhet och historisk forskning. . Akademiens sekreterare, riksantiqvarien B. E. Hildebrand, föredrog en teekning af akademiens stiftarinna, Lovisa Ulrika, och akademiens förste sekreterare Olof von Dalin, hvilkas byster, den förras i marmor af Sergell, den sednares af obekant mästare i bronz, pryda akademiens sessionsrum och för tillfället voro lagerkransade. Derefter lemnades en utförlig skildring af vitterhetsakademiens öden, omfånget, beskaffenheten och frukterna af dess verksamhet under första tredjedelen af det förflutna ärhundradet, eller från 1753 intill den dag akademiea, efter stiftarinnans död, af konung Gustaf III äterupprättades, försedd med nödiga statsanslag och nya lagar, bestämmande akademiens åligganden, i väsendtlig män skiljaktiga frän den ursprungliga vitterhetsakademiens. Dä akademiens historia efter 1786 kommer att blifva föremäl för en särskild afhandling, erinrades nu endast i förbigående, att ehuru lysande den första perioden under konung Gustafs återstäende dagar varit, hade. dock för henne ett ännu vigtigare tidskifte ingätt med Carl Johans uppstigande på Sveriges tron, under hvilken konungs länga, fredsälla regering akademien bland sina ledamöter räknat ett stort antal utmärkta och snillrika män, fätt sin verksamhet utvidgad genom nya och maktpäliggande upp: drag, erhällit betydliga anslag, vittnande om stegradt förtroende hos konung och svenska folkets representanter, hvarigenom hon blifvit satt i tillfälle att bereda framgång ät historiska och antiqvariska forskningar, samt bilda ett historiskt nationalmuseum, som i rikedom och vetenskapligt värde kan jemföras med de yppersta i andra länder. Hvad som sälunda under Carl Johans regering blifvit börjadt, har kunnat i vidgad skala fortsättas under Hans Maj:t, akademiens nuvarande höge beskyddare, som redan lemnat akademien talrika och dyrbara prof af kunglig frikostighet och hägnande omvärdnad; till följd hvaraf akademien, med särskild anledning af sin förste hedersledamots mot akademien visade. välvilja, med rika förhoppningar ingär i ett nytt ärhundrade. Af ordtöranden upplästes ett af akademiens korresponderande ledamot, kontraktsprosten A. Hedner, insändt större latinskt poem, en .Carmen seculare, skildrande svenska samhällsskicket från Carl XII:s död samt Lovisa Ulrikas bemödanden för svenska vitterhetens befrämjande, hvarjemte en vacker hyllning egnats åt !de utmärktaste bland akademiens aflidna 1edamöter, slutande med den sist bortgängne, prins Gustaf, och derefter på Sapphisk vers en lyckönskan för akademiens nuvarande ledamöter. Sedan akademien derefter beslutat, till minne af dagen och akademiens förbindelser till sin stiftarinna, läta prägla en medalj, företogos till afgörande nägra inkomna vigtigare mal, hvilka ansetts icke kunna till en följande sammankomst uppskjutas. ERE — De underrättelser, som vi efter utländska källor uti gårdagens utrikes -afdelning under Ryssland -meddelade, angående en sträng kejserlig räfst mot åtskilliga ryska generalspersoner, gifva trovärdighet åt ett rykte, som redan någon tid härstädes varit i omlopp på grund af enskilda underrättelser öfver Finland, men som vii saknad af tillräckligt stöd af