Aftonbladet – 23 mars 1853, sida 2

ning. Det dånade för hans öron, det var nära på att han fått slag; han kastade sig baklänges i sin länstol och mumlade osammanhängande meningar... förlorad affär., Lavinias ögon flammade som en sårad lejoninnas, och då William i det han tog afsked sade att han icke skulle glömma att skicka henne hennes del af bröllopstortan, hindrades hon af den vrede som höll på att qväfva henne att) uttala den föraktfulla vägran som hennes blickar uttryckte. Snart öfverlemnad åt de ljufvaste rörelser, kunde den anspråkslösa Ellen knappast tro sin egen lycka; alltid ödmjuk och blygsam hade hon velat be staden Ilchester att förlåta hennes framgång, som hon bedt William om förlåtelse för sin hörkomst. Öfverste Thomas porträtt intog snart sin hedersplats; dess färger voro nu lika lifliga och friska som i sjuttonde seklet. Artisterne i Ilchester hade, så snart taflan blifvit upputsad,igenkännt målaren, det var Van Dyck. Det beslöts att denna förträffliga stamfar skulle anses värd sin vigt i guld. a Slut.