Aftonbladet – 21 mars 1853, sida 3

tid stilla. Politiken har Uppslikat allt, oct det regn af broschyrer, som wvnder de siste månaderna fallit i vår bokhandel, ha. alla varit af politisk natur, följaktligen af fullkomlig efemeriskt värde. Till och med den politiska väderflöjeln, Goldschmidt, som förut på det esthetiska fältet skrifvit åtskiligt af värde, har upphört att producera och den större politiska roman han skulle begynna i Nord og Syd, synes endast utgöra en mystifikation. Deremot kan man från PaludanMöllers hand en af dagarne vänta en större dikt, i hvilken man hoppasatt han skall häfda sitt gamla beröm, som ham genom sin sednaste skrift Luftskipperen og Atheisten bortslutöpat. Såsom ett curiosum måste jag slutligen meddela, att Flyvepostense förra egare, den bekante f. d. svarfvaren, sednare journalisten och diktaren Edvard Meier, som vid försäljningen af sitt blad måst gifva det löfte att icke mera utgifva något blad här i landet, står i begrepp att resa fill Paris med de 100,000 riksbankdaler, som han fått. genom försäljningen, för att der göra sitt journalistiska snille (!) fruktbärande. Det är komiskt nog, att det gått denne man liksom doktor Veroin i Paris, som likaledes skall ba ångrat försäljningen af sitt blad och nu åter längtar efter journalistisens egyptiska göttgrytor. Dr Veron kan enelertid begynna ett nytt blad i sitt fäder1esland, men hans själsfrände Edvard Meier nåste utvandra för att få följa sin lust. Un? lerligt är att mannen, som några gånger då finden blåste starkt i den riktningen, affekteat en viss skandinavism, som dock ligger långt ifrån hans riktning för öfrigt, icke lyck iggör Sverige eller Norge, som dock synas igga närmare till hands. Hvad teatern angår; så har der icke varit lideles så tomt på nyheter. Vi ha nyligen ått ett nytt stycke af prof. Heriz, De Deporerede, hvari författaren förer oa8 öfver till lya Holland i sällskap med bofvar och förrytare, alltså visserligen icke i det finaste ällskap; men det är dock en verklig poesi, n anda af friskhet och lifiighet i helä den ängslande skildringen af lifvet i den andra rerlden, som gör att åskådaren icke beklasar sig öfver att ha kommit i detta sällskap, fven om det är mindre fint: Jag tror att leita, liksom de flesta af Heitxs nyare stycsen mycket väl egnar sig för uppförande på remmande scener; ty dess färg är så fullkomigt lokal nyholländsk och utarbetningen är så onseqvent, att det .i-sådant hänseende kan rara alldeles likgiltigt, om originalet är skrifjet på danska, frånska ellef malsbariske. Om len Stockholmska gcenen icke har alltför stört fverflöd på originalstycken,så skulle det visst rara en god id att för densamma öfversätta letta stycke. En ung svensk sångare skall ha presenterat ig såsom tenorist för Kapellmästaren Gleser ch begärt engagement. Om han. blott har älften så god röst som ryktet säger, så skulle jan: visst vara en god acqvisition för vår för ilifället skrala opera. G.