Aftonbladet – 21 mars 1853, sida 2

— Visserligen, — svarade Pocock; — ni synes upplösa edert hushåll: — Ack min Gud, nej! Jag säljer endast mina möbler, men jag är färdig att sälja hela huset till hvem som vill köpa det; alltsamman är en fornlemning som gör mig dyster. — Sälja edert hus! Och hvart tar ni sedan vägen? — Ilchester är stort. — Utan tvifvel; men husen der äro utomordentligt dyra. : — Begagna då det goda köpet. Jag erbjuder er detta för tusen pund. — Stor tack! Jag behöfde bekosta denna summa dubbelt i reparationer; och hvad skulle jag dessutom göra dermed? Det har stått öde så många år; att det injagar skräck hos de mindre oförskräckta; man anser det som ett farligt hus. — Kan en man af edert förstånd dela en dylik fördom? — Jag tror icke på andesyner, men jeg tror af hela min själ på instörtning af byggnader. Dessutom, då en egendom med eller utan skäl kommit i misskredit, belastar jag mig icke med att återinföra den på mark naden. i — Hvad! Skulle ni icke köpa det, om jag afträdde det för fem eller sex hundra pund. — Nej! Jag placerar mina penningar endast i säkra företag, icke bland ruiner. — Välan! Vi tala icke mera derom. Jag lönskar endast att ni och jag bli så gamla som detta bus, som ni så djupt föraktar. Advokaten hade sett. så mycket han behöfde. Han drog sig tillbaka som han hade kommit och svarade knappt på Williams helsning. . j i Vögocko var en typ för denna.race.af ultra normander,? som ädragit engelska advokater chikanens -sorgligasryktbarhet. .Om den brittiska... magistratspersonen -Jefver af rättvisan såsom den: hedniska presten-lefde af. altaret, lefver han: åtminstone medsnågon grannlagenhet deraf; men en gammal advokat liknar en