Aftonbladet – 18 mars 1853, sida 3

Dagen? jaså... ja, låt oss säga om thorsgdag ... ja, om thorsdag. Viskola hålla bröllopet på värdshuset ... låt mig se ... Gås och Räf, i Stepney, värden är min goda vän Mr Clay.s : Nu hade vår vän Barney, alltsedan affären med enkan Blond, fått mycket mindre tillförsigt till sin trollmakt öfver det vackra könet, och hade derföre, med den mognade visdom som åtföljde honom genom lifvet, med tillhjelp af hennes morfader letat sig fram till Lovisas tillgifvenhet Säkra äro vi derpå, att Barney hvarken i ord eller blickar mot sin orud någonsin öfverträdt gränserna af den kalaste artighet; den iskallaste nunna skulle ej haft att klaga öfver Barneys värma. Som Lovisa i hela vida verlden icke hade någon släginge eller vän utom sin morfar, var hon naurligtvis i den vördnadsvärde mannens tanka helt och hållet och utan förbehåll öfverlemnad åt hans förfogande. Eftersom han hade uppdragit henne från hennes spädaste barndom. betraktade han henne som en lefvande tim. merstock, färdig att fillas och huggas i hvad form plantören behagade. Väl kunde hon vågs en och annan invändning — och för att säga sanningen, så skedde det äfven; men fyra tjog ir visste naturligtvis bättre hvad som passade ör aderton, än de tanklösa aderton åren sjelfva. Med ett ord, Lovisa Fiteh — ty hon hade intagit morfadrens namn — var förlofvad med 3arnaby Palms; bruden hade mottagit sina rder från den rike morfadren, — och thorslagen var den utsatta förmälningsdagen. Andtligen nalkades Barney målet för sina