Aftonbladet – 18 mars 1853, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. — Såsom i gårdagens n:r i korthet omnämndes fortsattes i gär uti poliskammaren undersökningen angäende det väldsamma uppträde som sistl. söndags afton egde rum ä krogen i buset N:o 22 vid Ladugärdslands tullgata. Korporalen Johansson äfvensom gardisterne Hagberg, Lindroth och Kask voro ätföljda af kompagniombud, och var derjemte deras kompagnichef, hr kapten Hägerflyckt, vid förhöretnärvarande. Sergeanten Lindlöfs hustru, hvilken förestär nämnde kroglägenhet, hördes och afgaf följande berättelse: Klockan 6 på aftonen hade ofvannämnde gardister, ätföljde af korporalen, inkommit ä krogen och begärt bränvin; men dä de allesammans redan: voro synbarligen öfverlastade, hade hustru Lindlöf till en början nekat att ät dem sälja bränvin, men slutligen hade de erhållit sådant. De hade derefter börjat gräl med flera uti krogrummet innevårande personer, och Johansson bade tagit arbetskarlen Magnussons mössa och satt på sig, sedanhban förut satt sin uniformsmössa på Magnussons hufvud. Grälet hade sedermera fortsatts och gardisten Hagberg, som sutit å en stol vid dörren, hade sparkat till ut. och ingående gäster. Sergeant Lindlöf hade då flera gänger tillsagt gardisterne att aflägsna sig, men ehuru de utgått på en stund, hade de genåst återkommit, -hvilket förnyats icke mindre än 6 gänger. Omkring kl. 10, då de sista gängen inkoramo ä krogen, hade slagsmäl uppkommit, och derunder hade gardisten Lindroth ur fickan upptagit en butelj och afslagit halsen å den mot dörrposten, och derefter slagit i högen med densamma, hvadan hustru Lindlöf vore öf vertygad att Lindroth af misshugg tilldelat sina kamrater de sär de under slagsmälet blifvit tillfogade, belst ingen af de civila visat sig innehafva knif eller annat tillbygge. Gardisterna åter fortsatte sitt pästående att de af mureriarbetaren Fagerqvist blifvit med hvasst instrument huggne; och pästodo de sig icke hafva. utdelat nägot slag, utan deremotblifvit öfverfallne af de civila. Tvenne andra vittnen hördes derefter, hvilka nära på instämde uti den berättelse som hustru Lindöf afgifvit; men gardisterne vidhöllo ändock sitt påstäende om att de blitvit öfverfallne. Kompagniombudet anmälde att nägra ordres att eke besöka denna krog ej blifvit utfärdade, utan kulle. manskapet endast muntligen hafva blifvit anbefalldt att icke besöka detta ställe. j För flera vittnens hörande uppsköts målet till om nändag. — Säsom fortsättning till hvad i gärdagensnir omnämndes om hvad som förekommit vid förhöret i poliskammaren i-gär med snickarearbetaren Victor Nyström, häktad och tilltalad för den djerfva inbrottsstölden hos enkefru Kullman, meddelas följande: Nyström påstod att han i söndags qväll skiljts från Becklin, och sedermera ej träffat honom. Qvinspersonen Ehrendorft intygade deremot attdenföregifne Becklin: flere gänger sedan stölden föröfvades besökt Nyström och sednast i gär på morgonen kl. half 8, säledes nägra timmar innan Nyström greps. Nyström illspord hvarföre han sä hastigt lemnade sitt logis hos fru Kullman, svarade, att han gjort det derföre att uti operaförstugan hans pass blifvit honom fränstulet. .. Nyström kunde: icke törmäs uppgifva namet. på en .qvinna, som.flere. gänger gjort. visit hos Vyström. och Beeklin och derunder i flere; timmar ppehällit sig hos dem, och åt hvilken kaffe. blifvit eqvireradt. ; 1 Dä förhöret i dag fortsattes hade polisen lyckats få eda på nämnde fruntimmer, som, till förhör inställd, efanns vara hattmakaregesällen Lindbergs-hustru Joanna Lindberg, boende i huset N:o 36 vid Qvartersatan ä Ladugårdslandet. Fru Kullmans piga förklaade sig icke säkert kunna igenkänna hustru Lindberg, erföre att hon icke hade samma kappa på sig som on vid besöken hos Nyström begagnat, men då fru ullman bestämdt intygade att Lindberg var samma ersony;. så erkände Lindberg att hon besökt Nyströra renne särskilda gånger under de ätta dagar. han bott Schönborgska huset. Anledningen till besöket för: larade hustru Lindberg varit den, att Nyström skulle ara skyldig henne pengar, men då hon utaf en peron; som borstade ät herrar Nyström och Becklinn,