Aftonbladet – 18 mars 1853, sida 2

4 Kar. I de föregående kapitlen hafva vi inskränkt 088 till tvenne störa motgångar som träffade vår bjelte, hvilken dock, medan han letade sig fram genom lifvet, hade haft mångfaldiga små framgångar. Det är sannt att lyckan hade visat sig såsom mest bedräglig när hon lofvade som aldramest; men ändå hade hon belönat Barney med tusen små skänker. Sålunda egde Barney, ännu innan hans lifs klocka hade slagit fyratiotre, både åker och äng, både oxar och kor. Hans underbara känselförmåga hade liksom Midas förvandlat i guld de smutsigaste ting. Det bekännes att han trefvat i mörka vrår efter sin rikedom, men huru: mycket Hös gre äro ej då hans förtjenster, huru mycket större hans upptäcktsförmåga! Det är endast hvardagssjälar som tänka på att eröfra Iyckan på lifvets öppna landsväg och i Klara dagsljuset; den högre förmågan, litande På sin egen öfverlägsenhet, spanar i vinklar OC vrår, 1 springor och hål, med den upprätthål lande förtröstan, att fastän värdet af fynden icke är hälften af hvad som finnes 1 Öppen dag, så har det för upptäckaren ett dubbelt värde, emedan han. uppspanat det i mörker och löndom. , Ett brustet hjerta, mr Palms! Ni tror dock icke på en sådan galenskap?, I sjelfva verket var Barney icke så svag; allt sedan ban kände sig sjelf såsom en förnufiig varelse hade han alltid starkt betviflät verkligheten af detta mycket omtalade fenomen; oeh utom dess hade en nyligen företa gen visit till anatomiska museum stärkt ho