Aftonbladet – 18 mars 1853, sida 2

detta län blifvit till fullo indraget och användt, icke skulle bevilja inträde åt nya delegare; hvarjemte skulle uppgöras förslag till de reglementsförändringar, som kunde anses vara nödiga. Kommittena hade ou fullgjort detta uppdrag och direktionen hade öfver dess betänkande, som afstyrkte bia!l till frih. Funcks motion, afgifvit ett utlätande, hvaruti föreslogs uppskof af reglementsförändringarnes behandling och afgörande till 1854 ärs bolagsstämma, men: att öfver frih. F:s motion nu mätte diskuteras och beslutas. : Detta direktionens förslag antogs med acklamation.j Sedan frih, Funck modifierat sin motion i enlighet: med ett förslag af förra direktionen, att föreningeas rättighet och skyldighet att emottaga nya delegare och utlemna amorteringslän skulle upphöra då sammanräknade beloppet af sådana primitivt beviljade län uppgått till 12 millioner rdr bko, skreds, efter en längre diskussion, till omröstning, hvilken utföll så, att frih. F:s förslag förkastades med 2817 röster mot 1192, som röstade för bifall till en af frih. Ph. v. Saltza föreslagen kontraproposition, att, sedan utläningsbeloppet uppgätt till 12 millioner, skulle delegarne då besluta om föreningens verksamhet skulle upphöra eller ej. Vid sedermera företaget val till ordförande i föreningen, direktörer, suppleanter och revisorer, blef h. exc. frih. Stjeraeld ätervald till ordtörande; till direktörer utsågos: för Östergöthland: assessor Jansson, brukspatron Indebetou, regementsskrifvaren Ekeman, kabinettskammarherren frih. Ph. v. Saltza och grefve C. A. Spens; samt för norra delen af Calmar län: öfverinspektoren Cullberg, kapitenen frih. Raab och protokollssekreteraren de Mar; till revisorer: protokollssekret. E. Ljungstedt, rädman J. J. Schubert, grosshandl. Chr. Tegner. ; — Posttidningen förklarar uppgiften om en här ifrågasatt petition emot handelsaktiebanken för ea hoax, emedan tidningen nästan aldrig hört derom talass. Men äfven om Posttidningen absolut aldrig hört talas derom, så kunde ett dylikt förslag mycket väl hafva varit väckt, emedan många förslag här uppstått, utan att Posttidningen i första hand hört något om dem. I stället att förslaget om motpetitionen, enligt vår framställning förfallit, emedan motpetitionärerne funno sig utgöra ett ringa antal, påstår Posttidningen derefter, att om en och annan ett ögonblick kommit på någon dylik id,, nemligen att afgifva en motpetition, -har denne en och annan straxt derifrån afstått, emedan dels den nya bankens vedersakare voro så många, att motpetitionen vore alldeles öfverflödig, och dels erfarenheten visat, huru lättsinnigt petitioner undertecknas, hvadan pvallvarsamt och betänksamt folk icke skulle vilja inlåta sig i en dylik farcen.. Denna argumentering om en och annans ider i ämnet häntyder dock på att förslaget om motpetitionen varit något mera än en hoax. Att det åter icke varit bristen utan öfverflödet på motpetitionärer som vållat att det icke blifvit något af med motpetitionen; är verkligen ett så roligt skäl, att man bör tacka Posttidningen för dess framdragande till allmänhetens förlustelse. Att den tilltänkta motpetitionen varit något mera än en hoax torde man eljest finna deraf, att till och med ett förslag till en dylik petition lärer cirkulerat på börsen mellan några af bankförslagets vedersakare, ehuru man nu Isynes ej vilja kännas vid detta förhållande, sedan det skall hafva blifvit utrönt att motpetitionärerna blefvo alltför talrika (!) Vidkommande åter den emot petitioner i allmänhet giorda anmärkningen, att de äro sådana lättsinnighetens alster, att allvarsamt och betänksamt folk) derpå ej inlåter sig, så förundrar. det oss icke att den konservativå IPosttidningen icke sätter värde på opinionslyttringar genom petitioner. Deras blotta tillvaro är ju bevis på att folkets önskningar söka att bana sig väg till de styrande och att folket här en opinion, och detta kan ej gerna fördragas nu för tiden. Folken skola nemligen ej blanda sig i de allmänna angelägenheterna samt inskränka sig till att trö, ätt hvad de styrande derför göra är godt, och derTmed basta. A Posttidningen har dock icke alltid hyst ett sådant förakt för petitioner. Särskildt erinra lvi oss, att den år 1848 med synbar tillfredsIställelse meddelade allmänheten några petitioner till förmån för det kongliga representationsförslaget, och deribland äfven ena som erhållit många underskrifter af vallvarsamt och I betänksamt folk här i hufvudstaden. Mer Itiderna ha sedermera förändrats och petitionerna äro numera plättsinniga farcer.. Detta lomdöme synes emellertid. vara nog lättsinnigt i vårt konstitutionela land; der folket, äfven efter 1848, räknär till sina värderade rättigheter att genom petitioner få till tronen frambära sina önskningar, och vi skulle i anledning häraf gerna se, att Posttidningen förklarade att dess förakt för petitionerna icke Ihade ringaste sammanhang med dess officiella Ikänslor. Hvad Posttidningen för öfrigt andrager om vår phårda panna o. s. v. betrakta vi blott Isåsom en lättsinnig farce,,. hvarmed allvarIsamt och betänksamt folk, såsom äfven vi äro, ej bör taga någon befattning. — Man läser i P. T.: Svenska målare i utlandet. Genremälaren Lindholm har ifrån Paris i Januari begifvit sig till Rom. Ett nytt arbete af denne målare är en grisett, bröstIstveke, hvilket skall vara svnnerligen lyckadt. Enligt