Aftonbladet – 17 mars 1853, sida 3

Sverige och Svenskarne. Takttagelser och anteckningar af en Engelsman. ) ILL Sveriges lott har fallit i ep så aflägsen vrå af verlden, att hade fru, Natur varit en Engelska och en Londons-dam, hade hon visst icke försummat att vid alla infarter till denna hennes lugna hviloplats i Europa uppsätta afvisare med inskriften: ingen passagen, som så ofta hejdar den upptäcktslystne vandraren att afvika från de stora gatorna i den brittiska hufvudstadens Och likväl, — hvem har Jefvat någon tid uti någon af Europas stora forntidsstäder, som icke älskat att stundom draga sig tillbaka till dessa urvägenliggande, gammalmodiga, respektabla platser och gator, der hvarje hus är en sinnebild af hvilan och på hvilkas gräsbevuxna stenläggning man kan ströfva omkring i en så ostörd enslighet, som om sorlet af detrörliga lifvet från det der gathörnet der borta vore intet annat än den tomma vinden. Ett: sådant-afsides qvarter är Sverige för det öfriga Europas. Men liksom i våra större hufvudstäder nya stora gator: oupphörligt uppsprängas genom hela okända regioner af gränder och smågator, fram till allahanda bortgömda vrår och vinklar, så lofvar omgider företagsamhetsandan att äfven bryta sig fram genom Sveriges otillgängliga utmarker och trampa upp dem till en landsväg, förande till hufvudstaden i detta rike, som synes bestämdt att. spela en så vigtig roll i Europas framtida öden: ; För närvarande leda tre infarter från Europas stora farvägarin till denna nordiska vrå, — Helsingborg, Götheborg och Stockholm. Jag har vid särskilda tillfällen inträdt genom. alla tre dessa portar, alla så olika hvarandra, och de intryck jag vid hvarje tillfälle erfarit kunde ej hafva varit mera olikartade, hade jag gjort mitt inträde i tre alldeles skiljda länder. Mitt första inträde var ombord på Swithiod, genom denna labyrint af klippor, som bilda en så ogenomtränglig förskansning kring Sveriges. hufvudstad. Då jag icke kunde ett ord svenska och var, sågom engelsmän i allmänhet äro på sin första utländska resa, för stolt att staroma mig igenom det lilla jag kunde af franska och tyska, lofvade jag mig af resan från Traveminde ingen annan fägnad än ögonens. Men dessa hade jag beslutit att begagna. Det första drag af den svenska karakteren, som kom i beröring med mina engelska fördomar genast jag kommit ombord, var den utomordentliga lätthet hvarmed alla omkring mig gjorde sig bekanta med hvarandra, — ett drag som jag ännu i denna stund icke rätt vet om det .mera har sin grund i nyfikenhet eller i sällskaplighet, fastän båda dessa eler menter säkerligen deri ingå till en betydlig del. Det var en samling af femton till tjugo svenskar ombord, af hvilka många förmodligen aldrig förr sett hvarandra, och likväl tyckteg de mig, som endast kunde döma efter derag åtbörder, redan innan första matklockan ringt, hafva blifvit de innerligaste vänner på jorden. : E Jag, som på mina resor i England hade brukat sitta i mitt hörn i diligensen, ångbåtssalongen eller jernvägsvagnen, utan att yttra mer än då och då ett enstafvigt ord tilldess någon meddelsam: reskamrat blitvit bragt till tystnad, hade nu efter min gamla: våna valt mig en plats, afsides från de öfriga, på eh hög af kappsäckar. Jag var klädd i.den; mest ) Se A.B. N:is 35 och 45.