Aftonbladet – 17 mars 1853, sida 2

talet, och Betty förlorade ingen minut, att öppna dörren för honom; en förhoppning uttrycktes att han ej vidare skulle visa sig i magasinet. Barney tog sin hatt och trefvade sin väg från huset. Natten var becksvart och regnet började ösa ned, så att Barney var genomvåt ända in på kroppen innan han letat sig fram till sin otrefliga kammare i London. 3 Karp. Ni talade om sammanträffningar, sir,, sade en dag den tappra kaptenen vid ett landtregemente, jag skall tala om ett högst märkvärdigt sammanträffande, sir, och det är. så, sir: samma dag som Napoleon kom lös från Elba, marscherade jag med mitt regemente till Wormwood Scrubs, Sirl Vi hafva ett nästan lika märkvärdigt sammanträftande att: omförmila som den hederlige infanterikaptenen. Sålunda vare det vetterligt, att sarama qgväll Barnaby Palms fick sitt afsked från firman Nokes Styles blef krämaren Peter Blonds sjal.vid Bishopszgate kallad att: aflägga sin sista räkenskap. Efter en sednare af enkan anställd beräkning gaf det sig att Peter hade utrymt sia stofthydda just i samma ögonblick som Barnaby steg öfver: Styles tröskel, ja, just som Betty vred om nyckeln efter honom; drog Peter sitt sista andedrag. ; Hvem skall, efter att hafva hört vår saga, kunna säga att lyckans gudinna ieke stundom tittar öfver bandet som hon har för ögonen, för att uppfånga en glimt af den irrande förtjensten? Hvem skall kalla henne en blindbockslekande slinka, som endast tar fatt på de odugliga och värdelösa och sluter dem i sina armar, under det dygden och förtjensten står orörd i vråaärne? Eller, medgifvet att gudinnan någon gång nalkas dem, skall. det sägas att det endast är för att visa dem sina vackra händer och löpa vidare? Nej, det vore att beljuga lyckan; för det den visa och frikostiga varelsen ej vid alla tillfällen och på alla. orter vill låta oss få vår elaka vilja fram med henne, hämnas vi på Henne, liksom andra