Aftonbladet – 16 mars 1853, sida 2

— ådagaläggande huru ett visst föraktligt kreatur, sättande sig sjelf i strid med en loppa, vardt så upptändt att blodet forsade från dess hufvud till fötterna, och igen från fötterna till hufvudet.. Vise Peireskius, samma filosof som af de små föraktade djurens skärmysslingar suger bättre visdom, lärer mera sjelfbeherrskning, än den tanklösa millionen hemtar af ett hundkrig, ja till och med af en tjurfäktning I Läsare, när du får se någon Nokes, färdig att spricka utaf hat, afund och kärlekslöshet, så tänk på den lärde lord Peiregkius och hans lilla läromästare; betänk och tag lärdom till. din själ! Ack jag dumhufvud, som alldelesglömde bort att det är kappridning vid Epsom i dagn, utropade Barnaby i en sjelfförebrående ton för sin onödiga fråga, medan Nokes ansigte åter antog utseendet af dessa flaskor fyllda med rödt vatten som man ser i schweitzerifönster. Kappridningen vid Epsomp, återtog talaren i en ton som lemnade ingenting öfrigt att sägas i ämnet. Och Nokes ansåg tydligen dessa ord som amen i kyrkan, ty kännande mer än han kunde uttrycka — just som blygsamheten vid en offentlig middag — men med en visdom som sällan ädagalägges vid dylika tillfällen, sade han ej ett enda ord. Han endast ryckte upp sitt guldur ur vestfickan, och kalkulerade att han orm två timmar gednast skulle vara väntad af sina vänner vid whistbordet. RR Herr Styles hade, utom sin förkärlek för hästar och kappridningar, en. passion för det landtliga och pittoreska. Han höll sig ett landtställe, under hvars gästfria tak Barnaby stundom brukade intaga en söndagsmiddag, sedan han först åtföljt sin värd till den närmaste sockenkyrkan. Att se Barnaby under gudstjensten, det var en syn som kunde smälta våra tanklösa söndagslejons bjertari.