Aftonbladet – 15 mars 1853, sida 1

ETT RE AEA ARTEN TESTET NATET IEA kollega, men dervid fästat mindre vigt, emedan -de kunde anseg vara blott lösa hugskott., utan all ällvarsam mening. Häri styrkies vi äfven af de stora loford hvarmed samma tidning för en månad sedan beledsagade en ur dietionnaire de Vconomie politique, hermtad, at den utmärkte franske nationalekonomen och skriftställaren Frederic Bastiat författad artikel om mstaten., hvilken artikel gäsom nästan alla denne författares uppsatser och -skrifter äro riktade emot de socialistiska Jätorna och den förderfliga och all frihet förstörande centralisation som de sökt införa i det menskliga samhället. Att Svenska Tidningen vid lofordandet af Bastiats uppsats icke hade riktigt reda hvarken på hans författareskap i allmänhet eller det större arbete hvarifrån uppsatsen tagits var ganska påtagligt, emedan sgåväl den at döden alltför tidigt. bortryckte Bastiat, som de öfriga franska nationalekonomer som skrifva för nämnde. arbete varit och äro frihetens verma förevarare i en ganska vidsträckt mening; och bafva de hufvudsakligen ärbetat förafskaftandet af allt det förtryck soma prohibitiva tulloch handelslagar, banklagar ms. fl. tvångsband på den menskliga företagsamheten uppställt emot den enskilda friheten. Dessutom uppgaf Svenska Tidningen att det lofordade arbetet utgafs af Charles Coquelin, ehuru äfven han redan för länge sedan sedan med döden afgått. Men i alla fall förmodade vi att den konservativa tidningen af nämnde lofordade författare hemtat någon bot för sin s0cialistiska åkomma, äfven om tidningen af dem för öfrigt icke blifvit omvänd. Vår förmodan har emellertid icke vunnit bekräftelse utan tvärtom blifvit vederlagd af sednare företeelser. Till dessa måste vi räkna att Svenska Tidningen synes vilja genom nya strafflagar organisera familjeförhållanden, som hittills ansetts böra bero af enskilda moraliska band, och en sådan ,familjens organisationn finna vi fullt ut lika socialistisk som någonsin arbetets organisationn. S Svenska Tidningen har nemligen, för att åstadkomma minskning i det stigande fångantalet, föreslagit bland annat att man skulle hafva xsträng tillsyn öfver föräldrarne och med sböter: tuktadem för barnens vanvårdandep. För nämnde ändamål föreslogs då äfven att sbeskatta bränvinet med 2 rdr rgs för kannan. Båda dessa förslager syntes oss sä extravaganta, ait vi genast räknade dem till det löjligas, afdelning, helst man ej gerna kunde antaga att förstnämnde tidning dermed hade någon allvarsam mening, men tidningen har sedermera, åtminstone hvad föräldratukten vidkommer, protesterat emot vår uppfattning af berörde förslag, samt med den mest högtidliga min i verlden frågat: på hvad moralisk samhällsgrund den står, som anser en sådan tankec (föräldratukten genom böter) vara löjlig? Man får således antaga att det är fullt allvar med det nya förslaget om föräldratukten, och ehuru detsamma i alla fall för svenska ögon icke kan annat än framstå i en löjlig dager, så skola vi här egna det en liten granskning. g Hvad vill det söga att med böter tukta föräldrarne för det de vanvårda sina barn? Vill man sträcka sin vård till barnens hela uppfostran, såväli andligt som lekamligt hänseende? Är meningen att de tuktande böterna skola drabba alla föräldrar, utan undantag, som ej gifva sina barn en för deras framtida verksamhet i samhället -och sanna lefnadslycka ändamålsenlig uppfostran, eller är meningen med förslaget att det blott afser de fattiga, hvilkas, oftast af brist på medel, vårdslösade barn blifva beröfvade fördelarne af en god uppfostran, och derföre också äro mera blottställda än andra för att komma in på lastens och brottens bana, för att slutligen komma i fängelserna? Men en såden åtskilnad vore i högsta grad : orättvis; ty om rikt folk försummar sina barns uppfostran, är sådant en mycket mera straffvärd försummelse, än om de fattiga, som alltför ofta äro urståndsatta att besörja barnens uppfostran, dertillgöra sig skyldiga. j Om nu de tuktande böterna skulle medföra någon helsosam verkan, som vi dock måste betvifla, inom de i ekonomiskt hänseende bättre lottade familjerna, så att de, för att undvika bötesansvaret, bättre vårdade sina barns uppfostran till dygdiga och nyttiga samhällsmedlemmar, huru kan man föreställa sig att ett sådant ändamål med bötesansvaret kan vinnas i de fattigas kojor, der böterna endast skulle bidraga att än ytterligare öka fattigdomen eller det onda, som just är gjelfva källan ill barnens vanvårdande? Förslaget måste derföre i praktiskt hänse-ende anses till och med mera orimligt än den föreslagna beskattningen af 2 rdr prk:a bränvin; men det förra förslaget utgår dessutom