Aftonbladet – 12 mars 1853, sida 3

strätvande stormakterna utt smärre federationsstater Om Prestbristen, dess orsaker och botemedel. II. Det lägre presterskapet är van!ottadt och kommer att förblifva det samt till följe dera känna sig missbelåtet och olyckligt, så läng ioga grundliga reformer i befordringslagar och aflöning företagas, och lägg till: så läng det, i stället för att anlita de utvägar som til förbättrande af deras villkor på laglig väg er bjudas och således handla, nöjer sig med at knyta näfven på ett ställe, der ingen behjer tad -man knyter honom, eller, i värsta fall tager sin tillflygt till glaset. Ja, denna sist förtviflade utväg anlitas tyvärr mera blanc det lägre presterskapet än med ståndets helgc och anseende och Christi församlings uppvyggelse låter förena sig. Man får ju litet emellan läsa tidningsnotiser om komministrar och adjunkter, som för dryckenskap blifvi antingen suspenderade eller afsatta. Och dock, huru många återstå ej, som, mera försigtiga, icke, åtkommas af lagens näpst! Det kan ej annat än väcka ovilja hos hvarje rätttänkande att se personer, som åtagit sig ett det heligaste kall med dyra förbindelser icke blott för läran, utan ock för lefvernet, öfverlemna sig åt en så förnedrande, kropp och själ mördande last, som dryckenskapen, och i denna billiga harm kan man ej annat än önska, att vederbörande embets-myndighetes måtte förfara med allt det: allvar, som lagen dem ålägger, Men denna harm bytes snart; vemod, då man besinnar den svaga menniskans beroende af sina yttre förhållanden då man tänker den starka frestelse, för hvilken en äldre kapellati eller edjunkt är utsatt, att i glaset göka glömska både af det förflutna, närvarande och tillkommande, ty hans belägenhet är tyvärr ofta sådan, att intetders af de trenne tidsmomenterna erbjuder något vederqvickande eller upplifvande för hans blick; han är fattig icke blottipraesens, utan ock på minnen och förhoppningar: de förra aterkalla en kedja af armod, beroende och förödmjukelser, och de sednäre, skådade med nyktert öga, erbjuda intet annat än en reflex af de förra. Förhållandet — dryckenskapen bland presterna — är i högsta grad olyckligt och måste af myndigheterna allvarligen beifras, det kan ej nekas; men den, som erfarit, att menniskan lefver : icke allenast a bröd, icke lefver blott deraf, att hon icke svälter i egentlig mening; den som vidare besinnar att prestens uppfostran och samhällsställning såsom prest. oundgängligen medföra anpråk på något bättre än som i allmänhet faller på kapellanens eller adjunktens lott, anspråk, som vanligen dock icke äro större, än att de skulle finna sig belåtna genom en länsmans lefnads-vilkor. för hvilkas ernående dock ingen längre eller egentlig studiikurs erfordras, han finner det åtminstone förklarligt, att en stackars prest, som dock icke är något annat än en svag menniska, omsider dukar under i en af de svåraste strider, han torde till och med: tillräkna det lägre presterskapet såsom en förtjenst, att de ickeäro ännu flera som anlita den vanlotade svenskens tyvärr vanliga tröstekälla, Att nu dessa bland presterskapet litet emellan törekommande fylleriförseelser icke bidraga att höja ståndet i opinionen och således ej heller att göra inträdet i detsamma 1lockande för en oförderfvad och finkänslig yng ling, torde lätt inses, helst om man besinnar menniskans vanliga benägenhet att bedöma: hela korporationer efter några relatift få individer. Men detta är icke det enda afskräckande, som i det lägre presterskapets vanlottade yttre belägenhet har sin rot. Det Sifves också bland kapellaner och adjunkter sådana, som i hyfsning och bildninsgrad så föga höja sig öfver massan af den bondhop, som de äro kallade att med ord och efterdöme förelysa, -att den gråa rocken vida bättre skulle passa till deras invärtes menniska, än den svarta, och yxan och slagan vida bättre för deras händer, än andans svärde för, deras mun. Äfven detta är ofta en följd af deras betryckta och otrefliga ställning i lifvet. Det fordras nemligen en icke allom gifven grad af andelig kraft att hälla sig uppei oblida yttre förhållanden, att i den ideela verlden söka och finna tröstoch ersättning för hvad den materiela förnekar, att tysta hjertats knot ge