Aftonbladet – 12 mars 1853, sida 1

mais, och huru jorden utan gödningäri stånd att vid pass 30 år å rad bära samma sädesslag, hvaraf man lärer inse; satt bördigheten icke lemnar något öfrigt att önska. Tobakcodlingen är ock mycket gifvande; men i ännu bögre grad vinskötseln, hvarvid företrädesvis lättare fransyska och rhenska drufvor ärobtukliga. Hur denna gren af kulturen .stigit; ses deraf att år 1843 odlades 508 acres land med vin, hvaraf producerades 33.915 gallons vin och 751 gallons sbrandy; 18351 deremot odlades redan med vin 1060 acres, med en produktion af 87,873 g. vin och 1641:g. brandy. Hafvudkällan för Australiens rikedomar äro dock ännu betesmarkerna. Vidstfäckta och yppiga, utbreda de sig i det inre af landet på något afstånd från kusterna, och derfödas allehanda kreatur, men i synnerhet får i ojemförliga hjordar. Införseln af Merinosfår från Goda Hoppsudden tillhör John Macarthur, 8r 1792. Efter att hafva croiserat. dem mea bengaliska och inom några år förökat sin hjord till 4000 st., reste han 1803 till England och förelade styrelsen prof på nyholländsk ull, som af Manchester-fabrikanterna erkändes öfverträffa den spanska, och till följd hvaraf styrelsen lättade förvärfvandet af länderier för hvar och en som ville egna sig åt ullproduktionen. Utan att nu närmare följa den stigande utbildningen af denna industrigren, hvilket vore intressant nog, såsom visande med hvilken kraft en industri, som är naturlig för ett land, kan utveckla sig; må det i detta hänseende vara nog att endast meddela följande statistiska uppgifter. År 1845 funnos ; kolonien -55,739 hästar, 830,160 hornkreatur, 54,607 svin och 3,852,537 får; år 1851 åter redan 116,397 hästar, 1,375,257 hornkreatur, 53,510 svin och icke mindre än 7,396,895 får. Detta är likväl blott i Nya Södra Wales! Lägg nu härtill de bjordar, som beta i de