Aftonbladet – 11 mars 1853, sida 2

and. Men vi må derjemte ihågkomma, att let ännu torde dröja länge innan England kall upphöra att likasom lefva upp i Austraien, genom att årligen ditsända sina fattiga olkskaror, hvilka säkerligen ännu länge skola sibehålla kärleken och vördnaden för det gentliga fosterlandet, att den unga, ännu ej ullt utvecklade staten skall behöfva moderandets krigare och embetsmän att inom sig vibehålla ordning och reda, möjligtvis dess ärda och erfarna män att sköta sin högre örvaltning, och framförallt att England, varnadt af motgångarne och förlusterna i slutet if förra århundradet, nog skall akta sig att spänna bågen tills den springer, när det gäller utt svara på petitioner från dottren i söder. Innan jag öfvergår till att vidröra Nya Holands inre förmåner, tillåt mig att äfven kasta sn blick på de andra kolonierna. På kontinentens vestra hörnland bildades 1829 af fria emigranter ett nybygge vid stränderna aft Svanloden. Styrelsen gjorde utdelningar af land, åtskilliga millioner acres, på vissa vilkor till öfverste Peel och hans följe. Landet var emellertid föga egnadt till åkerbruk, dess betesmarker icke särdeles gynnsamma, mineras lier voro sällsynta, dess afstånd från andra kolonier för stort, och många fel begingos vid första grundlöggandet. Af alla dessa sammanlagda orsaker kom denna: koloni att jemförelsevis föga lyckas ehuru den i sednare ider tagit upp sig och nu räknar vid pass 10,000 medlemmar. (Forts. följer.)