Aftonbladet – 11 mars 1853, sida 2

Detta är det första och allmänna skälet, hvarföre å mänga konservative icke stort bry sig om 97. T., om de tycka vara alldeles onödig i våra lugna tider. len jag har också andra skäl att anföra. Sv. Tidn. r för stor. Många konservative vilja hafva en liten idning, som är beqvämars att hälla i handen, under let man lutar sig i sin emma; en tidning, som ej Itkommer mera än en eller två gånger i veckan, så tt man slipper att läsa så mycket; som icke är så lyr — den kostar ju lika mycket som ett halft dusin spektakelbiljetter, — och som derjemte innehåler mustiga saker mot det liberala anhanget, ty Sv. ida. hafsa de hört sägas vara alltför beskedlig, from ch höflig. Hvilket litet bra blad var icke Sv. Milerva? Man kunde genomläsa det mellan en god midlag och kaffet, samt detta endast de 2:ne postfria dagarna i veckan. Ja, men, frägar red., då hafva de väl icke heller A.B., som också är en stor och dyr tidning? Jovisst, pden måste man ega; den har man ju haft förr; den har man haft ända sedan den var liten. Den har annonser em egendoms-auktioner, om inspektorer, informatorer, guvernanter, kammarjuongtrur m. m. Dessutom finner man ibland en dugtig släng ät regeringen; som är nöjsamt nog att läsa och kan förskylla att öppna bladets innansidor., I sin stolthet tror väl red. att allt detta är förtal. Ja, tro hvad ni behagar, hr redaktör! Jag skulle neg kuona ytterligare hviska nägra ord i edert öra, men vill icke irritera er, och vill icke heller störa all sämja inom ert parti. En halrkonservativ. — Ystads Tidn. meddelar protokollerna i fråga om den förkomna paketen med penningar från Ystads privatbank. Dessa protokoller äro af följande lydelse: : Utdrag af protokollet, hället inför Magistraten ä Rådhuset i Jönköping den 10 Februari 1853. 21. Från Konungens Befallningshafvande i Jönköpings län hade ankommit en så lydande skrifvelse: Tilb Rådhusrätten i Jönköping! Sedan postinspektoren hr öfverstelöjtnanten och riddaren R. C. Neiglick hos kongl. generalpoststyrelsen anmält, att, äförteckningen öfver de påketer, som från Ystad, adresserade till Jönköping, med paketposten den 11 nästlidne December skola hafva afgätt, under N:o 89 upptaget paket, vägande 2:7, och ställdt till direktionen för smäländska privatbanken, vid postens ankomst till Jönköping saknats och sedermera icke tillrättakommit, har bemälte kongl. generalpoststyrelse anhållit, det konungens befallningshafvande ville föranstalta. om undersökning vid rädhusrätten i Jönköping, rörande det af hr öfverstelöjtnanten Neiglick uppgifna ofvanomförmälta förhällande, till. hvilken undersökning rätten förmodligen komme att kalla såväl bemälte öfverstelöjtnant, som den i Wexiö stationerade postiljonen Frans Ferdinand Tenggren, hvilken, enligt hvad uppgifvet blifvit, från sistnämnde stad till Jönköping beledsagade ifrägavarande paketpost, hvarjemte och som direktionen för den fortsatta skånska privatbanken, frän hvilken det sedermera förkomna paketet blifvit till. Ystads postkontor aflemnadt; begärt att vid den skeende undersökningen få hafva ett ombud, rätten torde om den dag, dä undersökningen komme att företagas, lemna samma direktion nödig underrättelse i berörde afseende. Den sålunda begärda undersökningen fär Konungens befallningshafvande härmed anmoda rädhusrätten skyndsamligen företaga, samt dervid iakttaga hvad kongl. generalpoststyrelsen i öfrigt anhållit om; och ville rädhusrätten hit insända det vid undersökningen förda protokoll. Jönköpings landskansli den 18 Januari 1853. C. G. Bergenstråhle. C. O. Brorström.s I anledning hvaraf hr öfverstelöjtnanten och riddaren N. C. Neiglick och postiljonen Frans Ferdinand Tenggren blifvit kallade att inställa sig för magistraten denna dag, för att i ämnet höras och upplysningar meddela: och dä ärendet nu företogs, inställde sig hr öfverstelöjtnanten och riddaren Neiglick och postiljonen Tenggren, i närvaro af stadsfiskalen Strömberg, den sistnämnde i egenskap af allmän äklagare; hvarjemte hr häradshöfdingen J. G. Svalander anmälte sig såsom ombud för den fortsatta skänska privatbanken, på grund af direktionens uti samma bank för honom utfärdade fullmakt. Hr öfverstelöjtnanten och riddaren Neiglick tillkännagaf, att han icke varit hemma när postkärran hit ankommit och säledes icke hade någon upplysning i saken att meddela, men anhöll att kontorsskrifvaren Strand,. som expedierat paketkärran, kunde i stället höras. Strand, nu tillstädes, .vppgaf, att då-postiljonen Tenggren hitkommit med postkärran, hade han tillkännagifvit att det varit nägon oreda med paketerna i Wexiö, hvarföre Strand räknade dem och fann då, att en paket, saknades. Vid derefter verkställd kollationering af paketerne med förteckningen öfver dem, upptäcktes att paketen under: N:o 89, adresserad till Smälands privatbank, var borta. Strand antecknade detta förbällande på förpassningen, och afsände följande dagen med den postiljon, som då förde postkärran söder ut, en så kallad löpsedel, för att få förhållandet utredt, ehuru det ej lyckades. Postiljonen Tenggren berättade: att postkärran, sont fördes af postiljonen Möllerberg frän Ystad till Wexiö, ankom till sistnämnde stad mändagen den 13 sistl. December kl. 8 på morgonen. Dä paketerne genomräknades fanns en mindre, än förteckningen innehöll, men som en paket adresserad till Carlskrona och redan qvitterad i Christianstad kommit med till Wexiö, trodde t. f. postmästaren Södergren att den paket som saknades i stället stannat qvar i Christianstad. Dessutom funnos paketerne under N:o 111 och 112 klauderade, så att postportot för dem blifvit utfördt i ett belopp, och om man räknade dessa paketer för en enda, var antalet fullt. Tenggren begärde att Södergren ville på förpassningen göra anteckning angående det sälunda anmärkta förhällandet, men denna begäran vägrade Södergren att efterkomma, emedan han trodde att det skulle blifva utredt när ofvannämnde till Carlskrona adresserade paket blef äterI sänd till -Christianstad. Före sin afresa från Wexiö Ifick likväl Tenbggren ett särskildt bevis rörande det saknade paketet. Vid genomräkningen af paketerne i Wexiö voro närvarande utom Tenggren en tulltjensteman vid namn Graffman, arbetskarlen Anders ForInander, hos hvilken postiljonerne bo och som brukar biträda vid sådana tillfällen, samt postskrifvaren ÖhrIström och postiljonen Möllerberg. Klockan 9 afreste I Tenggren från Wexiö, och under vägen hit lossades ingenting ur paketkärran, hvartill Tenggren medhade I nyckeln i försegladt konvolut, såsom postiljonerne alltid hafva emellan postkontoren. Nägon kollationelring af paketerne med förteckningen skedde ej i Wexiö, men om sådan verkställts, hade förhällandet I genast blifvit upplyst. När Strand härstädes genomIräknade paketerne och kollationerade dem med förteckningen, var Tenggren närvarande, och intygar Tenggren att förhållandet var sådant som Strand uppgifvit, liksom denne vitsordar Tenggrens upplysning, latt konvulutet, hvari nyckeln till paketkärran förvarades, vid ankomsten hit fanns försegladt och oskadadt. Öfver hvad som sälunda förekommit skall utdrag af protokollet insändas till Konungens betallningshafvande. Ut supra. In fidem. Carl Seipel. ;