Hvad som händt gårdagen mindes han på sistone ej,! kom icke ens ihåg sitt namn; met alla tilldragelser under sjöslagen beskref han med liflighet, äfvensom! huru konung Gustaf III och hertig Carl dervid förhällit sig och talade alltid med häftig vrede om Anjala-förbundet; deri han nämnde hutvudpersonerna. De sednare åren säg han ej att läsa i bok, men han kunde största delen af gamla psalmboken och evangelierna utantill, äfvensom en mängd böner. Stilla oeh undergifven som han var hörde man den gamle sjöbjelten aldrig svärja, aldrig knota, men alltid med tacksamhet omtala det goda han af medlidsamma menniskor ätnjutit. Hans långa pröfning är nu slutad; frid öfver hans stoft!