Aftonbladet – 11 mars 1853, sida 2

(vad som händt gårdagen mindes han på sistone ej, om icke ens ihåg sitt namn; med alla tilldragelser oder sjöslagen beskref han med liflighet, äfvensom! uru konung Gustaf III och hertig Carl dervid förällit sig och talade alltid med häftig vrede om An-) ala-förbundet, deri han nämnde hutvudpersonerna. )e sednare ären säg han ej att läsa i bok, men han unde största delen af gamla psalmboken och evanelierna utantill, äfvensom en mängd böner. Stilla eh undergifven som han var hörde man den gamle jöbjelten aldrig svärja, aldrig knota, men alltid med acksamhet omtala det goda han af medlidsamma nenniskor ätnjutit. Haus långa pröfning är nu sluad; frid öfver hans stoft! mA — Vi hafva den tillfredsställelsen, att det ref från hr Andersson — det sjette i ordningen land dem, som innehålla skildringar af fresatten Eugenies verldsomsegling — hvilket vi nade fruktat vara förkommet, äfven numera kommit oss till handa. Det hade afgått från Sidney på Nya Holland den 29 Oktober, och ar således varit fyra och en half månader vå vägen. Vi hafva icke ännu hunnit taga woggrann kännedom af detta brefs innehåll, nen vi finna dock, att det fullständigt fyller len lucka, vi förut haft att beklaga, genom n utförlig och lika underhållande som uppysande skildring af Kalifornien och af tillståndet derstädes, jemte närmare underrättelser om dervarande svenskar, vidare af lifvet om bord under seglingen i Stilla hafvet, af regattens andra besök på Sandwichs-öarne, af O-Tahejti, drottning Pomare och hennes uniersåtare, af vildarne på Eimeo, Savage-isand, Fonu m. fl. öar och korallref i Söderhafvet, samt öfverhufvud beskrifning af hela resan ifrån och med Kalifornien ända till och med ankomsten till Nya Holland. För att hvarken afbryta det sednare bref om Australien, som redan läses i vår följetong, eller behöfva göra ett alltför långt uppehåll med införandet af dessa intressanta meddelanden, skola vi utur det nu ankomna brefvet utbryta skildringen af Kalifornien och meddela den såsom ett helt för sig uti tidningens text, under det vi derjemte låta fortsättningen af det förut ankomna sednare brefvet oafbrutet fortgå i följetongen. . — I dagens nummer af Svenska Tidningen läses ett bref innehållande påminnelser till de konservativa, rörande deras nraktlåtenhet att prenumerera på nämnde tidning. Som i densamma jemväl förut blifvit yttradt, att de konservativa hålla Aftonbladet heldre än Svenska Tidningen, och vi således böra anse oss hafva flera läsare bland de konservativa än vår publicistiska kollega, torde vi göra honom en tjenst genom att äfven i vårt blad reproducera dessa påminnelser, på det de må desto säkrare framkomma till destinationsorten. Vi anmärka dervid endast att den shalfkonservative författaren kommit in på diktens område, när han påstår att A. B. klagar öfver det beskydd de konservative gifva Sv. Tidn.. Lika litet som A. B. sjelf begärt något beskydd från ena eller andra hållet, lika litet har det klagat öfver meddelandet af ett sådant beskydd åt andra tidningar. Att några af byråkratiens pelare satt sig 1 spetsen för insamlingar åt Svenska Tidningen, är något annat än de konservatives be: skyddo, i synnerhet som det är bekant ati mer än en af de konservative, nekat att gifva sin skärf till det goda ändamålet. Brefvet lyder som följer: Till utgif varen aj Svenska Tidningen. Min herre! I en till Sv. Tidn. insänd artikel, kallad Aftonöbla dets politiska styrka, har blifvit yttradt: att mänger konservativ läser företrädesvis Aftonbladet, emedai han vill se hvad det bladet innehäller, och behöfve icke uti sina fasta grundsatser stärkas af ett konser avativt blad. Ja, man ser någongång de mest kon servative icke hälla det konservativa bladet, hvilke goda grannar lemna dem tillfälle att se. Jag anser att dessa märkliga ord böra tagas til vara, och kan försäkra red. att de fullkomligt öfver ensstämma med hvad jag vet och sett. Som jag gis sar att Sv. Tidn. föreställer sig vara det konserva tiva partiets organ, så nödgas jag, så ondt det mig gör, taga red. ur denna illusion. Nyligen återkom. men frän en resa i vestra och medlersta provinserns af riket, har jag visserligen ganska mycket sett Sv. Tidn., men minst hos de förmögnaste konservativa Jag har hos nägra de högsta embetsmän, äfvensor hos en mängd adeliga större possessionater, icke utar nägon förundran saknat Sv. Tidn., men aldrig sak nat Aftonbladet. Hos presterskapet, af hvilket Sv Tidn. förmodligen avser sig vara särdeles omtyckt genom att öppna sina spalter åt längträdiga, om oci väl skritna artiklar om religionsfriheten och andr: gudliga ämnen, säsom t. ex. predikan mot Ionocen cen — hos preste skapet ser man högst sällan Sv Tidn., men icke sällan Folkets Röst och, ätminston bog kontraktsprostarne, alltid Aftonbladet. Deremo har jag med samma förundran ganska ofta hos libe rale sett Sv. Tidn., och hvilka sagt att de heldre läs denna, ehuru de icke gilla många dess grundsatser, äl de läsa A.B. Vid min ankomst till hufvudstaden, alldeles det samma! På de konservatives bord saknar man al drig A.B., och jag vet ganska många af dem, hvilk on. T. ej ega annat begrepp, än de få genon Ingenting kan vara mera orimligt, än då Aftonbla det klagar öfver det beskydd, som de konservativ gitva Sv.öTidningen. Jag är fullkomligt öfvertyga om, att om de verkligen konservative, som äro i s stort antal i detta land, gjorde lika mycket för Sv Tidn., som de göra för A.B., så skulle denna tid ee icke vidare kunna skryta med sin politisk styrka. : Red. anser detta kanhända något ohöfligt; me sänningen gär framför artigheter. Egentligen kund man säga att Sv. Tidn. läses mest af den upplyst medelklassen, vare sig adeliga eller ofrälse, konsei vative eller liberale. Bland dem är denna tidning mesta publik, men visserligen icks bland de hög-kor servative. Hvadan kommer detta? frägar red.! För det föl sta äro (ursäkta min uppriktighet) mänga konserv: tiva icke mycket benägna för tidningsläsning. Sor verlden före Olof Skötkonungs tid. styrdes utan li ,teratur, sä tycka de, att sädant äfven nu kan sk Dessutom har man i kejsarne Nikolaus och Napc leon samt kärngubben Radetzky sädara stolpar, a I nog -bär det sig i vär tid, och sedan, kommer tic I kommer räd; hos oss aflöper allting lagnt; i vär kall I nord, yttrade salig gubben Nils von Rosenstein, u I veckla sig alla drifter sent; vid fransyska revolutione på 90-talet sjöng man marseljäsen i Upsala och Stock ! holm, men ingenting vidare. 1838 och 1848 vs