Aftonbladet – 8 mars 1853, sida 2

aftonen hade jag bal, solosång, lustspel och drama, således en fullständig profkarta på konsten i Australien; en sillsalat-portion ur den ny-holländska dramatikens ihatsedel; ock allt lika uselt och rått. Störd i min förhoppning att få tillbringa en njätningsrik afton vid ett godt skådespel, lemnade jag huset med otillfredsställande intryck och uppriktig välönskan för en bättre framtid. — Nämner jag ännu fängelset i norra delen af staden samt fyra Kolossala byggnader för frukt: och viktualiemarknader på Georg-Street, så tror jag mig hafva omnämnt de vigtigaste publika hus. i Sidney, nu 60 år gammalt, räknade redan ungefär 80,000 invånare, och man kan ej säga annat än att staden är i oafbruten tillväxt. På hvilken gåta man går, ser man tomma tomter, af hvilka nägra bebyggdes med störa praktfulla hus. Med hvarje dag utsträckas stadens gränser och genom en population, som hvarje vecka ökar sig med tusentals själar (hvaraf visserligen få qvarstannat än så länge), skall den säkerligen inom kort kunna täfla med Europas förnämsta städer i lif och rörlighet. Ordningen derinom är engelsk. Constablar, alldeles lika klädda som de i London, stå äfven här i hvarje gathörn. Fordonen, gom i stor talrikhet hålla på bestämda ställen, äro ganska billiga och alltid tillgängliga utan det vanliga åkarebråket der hemma. Gaslågor upplysa om qvällarna gatorna och husen med gitt hvita klara sken, som är så mycket mera bländande för en svensk, som han här tusendetals mil från upplysningens Kufvudland med förvåning (och afund) finner ett ungt samhälle hafva med den största fullkomlighet inrättat hvad vi der hemma, ehuru öfvertygade om alla fördelarne, icke ännu orkat förskaffa oss. Var intrycket af San Fransisco plågsamt