Aftonbladet – 5 mars 1853, sida 3

jag blefren ganska behagsjuk planta, leend mot solen; mot den praktfulla natur som om gaf mig, mot lifvet med. ett ord. Jag va tung, jag var skön och känslofull, hvad vil ni väl jag skall säga er, min herre, jag va svag. Ni vet icke-hvad det vill. säga, denn: plantornas hemlighetsfulla kärlek, deras pas sioner, som ingen vet något om, deras stum .ma bäfvan. . Jag gaf lifvet åt-en massa frö som, äfven de, icke :motstodo kärleksruset hvilka öppnade sitt sköte -för -frörjölet. son lvinden, en ljuf kärleksbudbärare, hvarje mor gon tillförde dem, och inom förloppet af nå. gra månader utbröto från deras sidor silkes lena flingor; jag hade födt bomull utan at veta derom; och jag hade sjelf blifvit bomull Negrer , drypande af svett, uppgifna a Itrötthet, bortplockade mig ganska hårdhändt de bortburo mig till ett stort skjul, der, un der förevändning att rena mig, man piskad mig grymt med tilihjelp af en maschin, äm nad att skilja mig från det frö hvarvid ja; Ivar fästad. Jag vill icke uppehålla mig vi smärtan af denna grymma skiljsmässa, mir herre, ty hon är. lång, denna lista på mit hjertas qvall Då hon yttrade dessa ord, såg sig der gamla klädningen försigtigt om, liksom had hon misstrott sina grannar till höger och ven ster; men prefektsfracken och den rosenfär gade sidenhatten sågo icke ut att höra något och den :gamla återtog med dessa ord: Sedan denna första skiljsmässa försiggått började mina irrfärder. Man inpackade rig i en bal, och på hvad sätt! Ackt min herre under mina sednare dagar i stora verlden ha; jag blifvit klämd ganska hårdt, och isynner het en afton vid äterkomsten från en bal a en förtrogen vän till min sköna herrskarinna, men aldrig till den grad som-nu, Jag kunde knappast andas i denna rysliga bal. Slafvarne förde mig till stranden af närmaste flod. Dei fördes jag ombord, sedan i land, blef sedan ånyo af matroser af alla nationer förd ombord på stora skepp som beseglade verldshafvet och trotsade stormar så förfärliga, at besättningen en dag öfverlade om de ej, för att göra sig af med mig, skulle kasta mig öfver bord. Efter så många omvexlingar ankom jag slutligen till Marseille. På ett lumpet sätt fördes jag genom Frankrike, icke på jernväg min herre — man tänkte icke på någon sådan vid den tiden — utan på en forvagn. hvilandes alla nätter i värdshus, der jag må. ste vara vittne till mina förares plumpa skäm: med grofva qvinnfolk. Ack! hvilken åtskillnad mot plantans ljufva kärlek, mot dezss sällhetshyraner som vi framhviskade under vårs tropiska nätter la Här drog den gamla en djup suck, tog en af sina volanger, borttorkade en tår som rullade. ned på hennes lif, och återtog sedermera: Jag hade blifvit köpt, såld, återsåld. Oberäknadt den amerikanske plantageegaren, hade redan köpmän, mäklare, skeppsredare, skeppskaptener, formän o. 8. v. förtjenat på mig, och jag ankom MG till min bestämmelseort. Man öppnade balen som inneslöt mig, man gaf mig luft. Jag befann mig då i ett af de första spinnerier som funnos i Frankrike. Man anförtrodde mig åt de ginnrika maschinerna och man spann mig; förfärliga Meng Jag ryser ännu då jag tänker derpå. Fö öreställ er, min herre, hvad det vill säga att blifva spunnen och tvinnad. Ni som är tidningsskrifvare och är van vid intriger, ni vet kanske hvad det vill säga att spinna; men ser ni, att spinnas, det är hågot detl Här öfverlemnade sig minberätterska åt en massa ordlekar och hänsyftningar på våra politiska tilldragelser, på våra revolutionära kriser. Jag blef helt häpen, och sjelfva den broderade fracken spratt till. Jag lät den gamla förstå att detta otillbörliga språk och dessa ordlekar af tvetydig smak kunde blottställa henne; hon lofvade att hädanefter vara försigtigare och fortfor: : Man spann mig således, och till sådan inhet att en spindel kunnat blifva svartsjuk. Man upprullade mig derefter på bobiner, och efter att på detta sätt ytterligare hafva riktat spinnare, mekanici, trädhandlare, jernhandare, och hvad vet väl allt jag för folk, så förde man mig till Tarare, der jag väfdes med mycken omsorg; sedermera skickade man mig till tryckeriet, derifrån jag, tack vare kemisternas upptäckter, återkom prydd med dessa röda och blå blommor som: ni ännu ser mig bära, och hvilka utgjorde en förtjusning för fruntimren på min tid. Sedan detta skett blef jag pressad ide hydrauliska maschinerna, som gåfvo mig en glans, hvilken jag, tyvärr, sedermera förlorat jemte så mycket annat. Appreterare, förgare, väfvare, tförghandlare, alla riktade sig på min bekostnad. Då kom en köpman vid rue St. Honorg, såg mig, blef betagen i mig och köpte mig, det odjuret! Han utbredde -mig i sin butik, begärde för mig ett orimligt pris, ty jag var på modet, jag gjordefurore på denna tid; jag smektes af de hvitaste händer, beundrades af le skönaste ögon i Paris. Man köpte mig slutligen och jag kom ibland fru Talliens pröllopspresenter, men dock icke utan att ha SU. ILE EL ARTAS NN ör rdr åå