Aftonbladet – 3 mars 1853, sida 3

Men utan sädana exempel, och gatornas ia gen i Stockbolm, hade Tessin äfven andra, oafvisliga skäl till stöd för sitt val af broarnes förläggning i vår hufvudstad. Tessin var konstruktör och derigenom kunde han ej låta undfalla sig, att just i de båda valda linierne hade naturen sjelf anvisat, broarnas plats, emedan stränderna på båda sidor om och gent emot Helgeandsholmen, voro de enda som hade den för en bro, utan stigning, nödiga höjden öfver vattenytans högsta stånd. Vi veta att vattenhöjden i Mälaren, i Maj månader af åren 1780 och 1818, uppgått, det förra året till 17 fot, 2 tum, det gednare till 15 fot öfver nollpunkten på ekifvan i Södersluss. Högre än. dessa vattenhöjder måste således hvalföppningarne vara i hvarje bro öfver Norrström. Man har antagit såsom allmän regel, att ett brohvalf skall hafva minst en metre (3f,38) höjd öfver högsta floden, för att ännu lemna rum för flytande kroppar, gom floden förer med sig, och hvilka annars skulle kunna stanna emot brohvalfvet, hindra floden och förorsaka till och med en stenbros fall. Endast -en lösryckt båt kunde i sin fart med strömmen åstadkomma detta. Mynttorget har, der hvarest Drottninggatans förlängning utfaller, nu 24V, fot öfver nollpunkten i Södersluss, och samma våglinia inträffar på Drottginggatan något nedom porten till hötel Garni. Till samma höjd har jag beräknat banan för den föreslagna bron mellan Deottninggatan och Mynttorget. När man från denna banhöjd afräknar banans betäckning, bjelkars och jernbågars tjocklek midt öfver ett brohvalf, uppgående tillsammans till nära 5 fot; så återstå af höjden 24, fot endast 19!,, eller endast 2, fot öfver strömmens höjd år 1780, och 4, fot öfver den af år 1818; således mindre är regeln föreskrifver, för det förstnämnda året, och det minsta han föreskrifver, om ett medium tages af båda flodhöjderna, Lägre ned kan icke, med iakttagande af nödig försigtighet, en brobana läggas. Hr öfverste Ericsson har beräknat banan för den af honom föreslagna bro till 15 fot öfver Mälarens lägsta vattenyta, det vill säga till endast 23 fot öfver nollpunkten i Södereluss. Herrar Chiewitz och Hallströms brobana är beräknad att ligga vid en ända 15 fot öfver lägsta vattenhorisonten, och på midten 167, fot (nb. der aldrig den starkaste strömmen kommer) — en broens höjning, hvilken dessutom är såsom ett felaktigt medel längesedan utdömd. Vet man nu att kajen vid Tegelbacken ligger endast 6 fot öfver lägsta vattenborisonten, så ser man att ett brofåste vid denna kaj måste höja sig icke mindre än 105, fot öfver defsaroma, det vill säga detsamma som att icke vara möjligt på annat sätt, än att man bygger en lutande plan; en uppfart. som också finnes i förslagen upptagen under namn af appareil. Hrr reservanter hafva gjort sig ett särdeles besvär att beskrifva såväl det i deras mening fula af en bro från Drottninggatan, som det vackra af en bro från Tegelbacken efcer bhrr Chiewits och Hallströms förslag, hvilken sednare bro deremot, när hr öfverste Ericssons skulle förordas, med mycken då befunnen fördel beskrefs såsom genom läget ful. Utan att våga mig in i ett krig emellan ändpunkter och andra estetiska fraser af så skyhög och aktningsvärd egenskap som: att taga sig väl uts, mtaga sig leende ut och så vidare på put, kan jag, såsom en simpel. terlius interveniens, blott drista fråga, huru herrarne tycka att del der appareilerne skulle visa sig? Ett ord fin-. nes väl ännu obegagnadt i konstordboken,j under namn af vedervärdig,; månne det icke bär kunde passa, både för det så mycket omordade utseendet, som för de gåendes och åkandes skattlagda möda att komma upp för de der små lejonbackarne på ömse sidor af strömmen? Kanske vill man pibygga kajen vid Tegelbacken och den vid Riddarhusgränden till samma höjd som Mynttorget, och sedan låta de förglömda mälare-skutorna bjelpa sig huru de kunna, eller komma åter vid nästa flod? Hrer reservanter och andra hafva ytterligare gjort sig besvär att draga i härnad med alla stadens vagnar, och de omnibussar som framtiden ytterligare kan förläna oss, för att med dessa, om möjligt, stänga i Myntgatans mynning, åtminstone förståndet på kuskarne, när de en gång hinna dit på den föreslagna bron från Drottninggatan. Man skulle, emellertid, med mycket mindre bobag kunna våga en kupp i Nya Kungsholmsbrogatans mynning vid Tegelbacken, just der som vägfarande inna sluta sitt nedstigande från någon af de föreslagna broarne i denna trakt; ty den zenlast en half trottoir rymliga Mynigatan, håler dock på sitt smalaste ställe 2774 fot, och on vidgar. sig sedan mot Riddarhustorget; nen Nya Kungsholmsbrogatan är i sin myning åt Tegelbacken beklagligen endast 21 ot bred. Det är sannt att de från bron komnande omnibussarna, kunna möjligen undfly n razzia i den midt emot öppen stående Ulara Vestra Kyrkogata, som, 20 fot bred, är nerändels ledig från all stormande rörelser; nen konsten der åter är att kunna vända, för utt komma lyckligen tillbaka, ty ingen omnius i vår tid lärer ämna sig att fortsätta den rägen. I alla fall synes hög tid vara att tänka på n ny bro; ty Norrbro har förgängelsen i sina aggor, och denna är starkt fortgående, sedan oan för få år tillbaka haft den olyckligt blinda mtankan, att, för att skydda bropelarnes rund, vräka sprängda, oregelbundna stenblockdg å bottnen i hvalföppningarne, hvarigenomiv trömmens hastighet och kraft stegrats, och!då an tvungits att, hvirflande mellan stenbloce restlöst borra i pelarnes grund, der han, nn man vet ordet af; kan hafva sitt arbetels lutar ts S. ckholm den 2 Mars 1853. Baltz, Cronstrand. AR AA fe kJ RR för. fre a fö NEN Ian örn NET kem Ing ve I ag rt AE . SE ett ord om den tillimnade Erahvgenaden I