Aftonbladet – 2 mars 1853, sida 2

el såg man nu som då ett betydligt antal runtimmer och till en del samma ansigten; 11 prof på att damerna beslutat modigt trotsa la hinder mot inhemtandet af de upplysninar i naturkunskapen, som hör erbjudas, Ett f dessa hinder, och ett ganska väsentligt, anns emellertid nu vara undanröjdt; den som örlidet år icke hade infunnit sig långt före ektionstinmarnes början, och till följd häraf ödgades taga plats något längre bort på den t auditoriet inrättade amfiteatern, kunde vänta ig att endast få höra ren icke se, emedan le frammanföre sittande eller stående alldeles ortskymde experimenterna; nu åter hållas föelägningarne från en så högt belägen tribun, tt utsigten till apparater och rön är fri från vilket ställe ställe som helst i hela rummet. Professor Edlund hade redan i annonsen tillsännagifvit att årets föreläsningar skulle hufrudsakligen komma att angå läran om ljusets en kort inledning erinrade han nu om det illfälle, som ljuset lemnar till kunskap of flägsna föremål, äfven om sådana som beinnas på millioner mils afstånd och hvilkas lotta tillvaro skulle annars förblifva okänd; van anmärkte att denna vigtiga egenskap hos juset, så väl som den att utgöra ett hufvudvilkor för organiska varelsers utveckling och refnad, redan hade uppfattats i den äldsta orntid, hvilket tillrackligt ådagalägges genom len dyrkan, som så mångenstädes blifvit egnad åt ljusets för oss förnämsta källa, solen. Hr Edlund anförde att de teorier man äger om Jagarne för ljusets fortplantning icke kunde appkomma innan man märkte att ljuset fortplantade sig — d. v. 8. att det behöfde nåson tid, för att sprida sig från det lysande eller belysta föremålet. Före detta rön ansåg nan nämligen lysandet och seendet samtidiga, huru stort än afståndet måtte vara emellan det sedda och ögat. Det var en dansk, Römer, som först fann att ljuset behöfde tid för att senomfara en viss rymd, ehuru hastigheten varmed det sker är ganska stor. Upptäckten skedde i Paris, under fortsatta: observationer på förmörkelserna hos Jupiters månar, och Römer meddelade sin upptäckt åt observatoriets dåvarande föreståndare, den namnkunnige Cassini. Hr Edlund erinrade att Römers förtjenst om vetenskapen är så mycket större, som Cassini sjelf icke ville medgifva iakttagelsernas resultat (hvilket ock, som bekant är, först lång tid efteråt bekräftades ovederlöggligt, medelst iakttagelser af helt annat slag, genom Bradley). För få år sedan, tillade hr Edlund, bar likväl ett sätt funnits att mäta ljusets hastighet på den korta vägen af allenast 18 fot; i stället för att nödgas tillgripa jordens afstånd ifrån solen såsom måttstock, kan naturforskaren nu mäta ljushastigheten inom sitt eget rum; denna upptäckt har äfven skett i Paris, af Foucault — densamme gom lärt oss sättet att omedelbart beskåda jordklotets dagliga omlopp. Grunderna för Römers förfarande äskådliggjordes af hr Edlund geometriskt. Han omnämnde sedan Newtons emanationsteori och den härmed lika gamla, eller till och med något äldre, vibrationsteorien, hvilken, ehuru kort efteråt omfattad af Huygens och sedermera af Euler, blef så undertryckt genom Newtons stora rykte, att den först i den nyaste tiden lyckats göra sig gällande, och hufvudsakligen genom ihärdigheten hos ea annan engelsman d:r Young, en läkare, samt genom rön och beräkningar af en fransk naturforskare Fresnel. — En mängd nyare upptäckter, af på Newfons tid okända egenskaper hos ljuset, hvilka icke kunna förklaras genom hans emanationstaori, men fulikomligt efter vibrationsteorien, hafva nu mera satt den sednare så utom allt tvifvel, att endast en eller annan engelsman ännu hyllar den store landsmannens misstag i denna teori. Till lättare uppfattning af grunderna för vibrationsteorien begynte hr Edlund med förklaring af det slags vibrationer, som alstra ljud. Han visade huru en sträng vibrerar: huru meddelandet af dennes darrning åt luften danar det slags framoch återstudsningar mellan luftpartiklarne, som man kallar Jjudvågor, och huru högre och lägre toner, starkare och svagare ljud, uppkomma genom ljudvågornas olika mängd på samma tid, samt genom deras olika storlek. Efter denna förberedelse kom hr Edlund till förklaringen öfver de vibrationer, som lysande och belysta föremål alstra i ljusets luft — ethern, och öfver olikheten emellan ljusvågor och ljudvågor vid vanligt ljus, samt likheten dem emellan vid polariseradt ljus. Sedan detta redovisats geometriskt, begagnade hr Edlund en nyligen uttänkt apparat, för att i bild åskådliggöra ethermolekylernas rörelse vid olika slags ljusvågors daning. Föredraget slutade med en öfvergång till läran om Jjusets återspegling. För tillfället medhanns till en del den geometriska redovisningen för ljusets återspegling ifrån plana ytor. Nästa gång skulle detta ämne fortsättas, och äfven i afseende på bugtiga speglar, samt förtydligas med omedelbara experimenIter; hvarvid elektriskt ljus kommer att begagnas i brist på solsken. UTRIKES. DANMARK