Aftonbladet – 2 mars 1853, sida 2

— Vid Assistansoch Pantlänekontoret ha, ifrån och med den 22 till och med den 28 Febr., utgifvits 2890 lån med 12,146 rår 16k sk. och inbetalts: genom lösningar 1698 iån med 7516 rdr samt genom auktion under månaden 1253 lån med 4923 rdr 32 sk. bko. — Kyrkoherden A, P. Ekborn i LönneSerga, hvilken blifvit af Aspelands häradsrätt dömd sitt innehafvande prestembete förlustig samt att böta 423 rdr 16 sk. bko, förevar d. 21 Febr. inför Ekesjö rådhusrätt, för att ansvara för försök till sjelfmord, och dömdes, efter några vittnens afhbörande, till 8 dygns fängelse vid vatten och bröd. -ÅA —— PR AA —— JR ER f—— Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning innehåller en korrespondensartikel från Stockbolm af den 22 sistl. Febr., hvaruti författasen, sedan han uppgifvit orsaken hvarföre han oå någon tid icke lätit höra af sig, yttrar följande om den nya aktiebanken: Underligare torde det befinnas, att jag ej längesedan underrättat om det infallet man här fött, att apprätta en stor aktiebank. Detta synes nemligen zara väl egnadt att sätta många pennor i rörelse och ifven min. Pengar, pengar, det är nu för tiden så mänga pennors föremäl, att man har skäl befara att det snart blifver alla pennors mål. Men med den saken har det varit så besynnerligt, att jag, för att icke missledas och missleda, trott mig heldre böra tiga än illa tala. Den behandlades ej på det eljest hos oss vanliga sätt för bildandet af allmänna inrättningar, hvilket alltid ganska snart len nar ät offentligheten det hufvudsakliga af stiftarnes förslag, ochl:i åt bolags-intressenterna att vidare besluta om företa-. gets utförande. Härvil har man trott sig böra gåj tillväga, såsom det föregifves, efter utländskt maner — det är, man har förenat sig om en plan, som ; utförd i alla detaljer, till och med lemnat ät dess sinsemellan slutna deltagare att bestämma styrelsepersonalen, och säledes i det afseendet, liksom i allt väsendtligt af bankrörelsen och bankförvaltoingen, gätt de blifvande aktieägarne i förväg. Sättet, hos oss ovanligt, läter sig bäde klandras och försvaras, allt efter som det i verkligheten kan ingifva farhågor elter lofva fördeler. Jag kan dock ej dölja att jag anser det innebära mer nytta än skada, om för öfrigt företagets verksamhet och omfattning kommer att ensamt bero af allmänhetens förtroende och regeringen icke genom särskilda bindande, men oftast blott skenbart betryggande föreskrifter, eller lemnade I serskilda tillätelser, gifver anledningar ät allmänheten att vänta sig mera än hvad med enskild säkerhet är väl förenligt. Hvad som vid första anblicken af det i går till statsdepartementet, jemte ansökning om en femtiärig oktroj, inlemnade förslaget till boIlagsreglor för denna bankinrättning, gifver anledning till anmärkning är sjelfva det antagna namnet SvenIska Handelsaktiebanken. Man frågar sig om verkligen imeningen ka vara att i Sverige, under de femtio ären, andra aktiebanker, vare sig för han:el, jord I bruk eller andra närivgar, icke skola kunna bildas? Svaret kan naturligtvis ej, i fall lag gäller, blifva annat än: visst ej! Men emellertid har man sett huru svärt detvarit att vinna samtycke ät t. ex. nya provinsbanker, der förutvarande funnits och upptagit provinsens namn — och exemplet är ej utan all besydelse. Man har ock svårt att inse hvad som för I bankinrättningen kunnat förloras, om den åntagit den modestare benämningen af Stockholms Handelsaktiebank. Posttidningen har haft mycket att anmärka vid förslaget; men som den missleddes af ett koncept eller troligen rättare en afskrift, hvilken framlades på börsen, innan förslaget undergått sin slutliga pröfoing hos stiftarne — hvarefter flera törändringar lära vidtagits — hafva anmärkningarne i somliga fall blifvit obehöfliga. En och annan kan dessutom. väl förtjena afseende; men på det hela äro de nog sökta och i mycket obehöriga. Det synes som skulle de hufvudsakligaste af reglorna vara ganska välberäknade för en sädan enskill banvkrörelses bedrifvande, och det beror sedan af allmänheten att bedöma till hvad grad den lemnar garanti äfven för mängden afsktieega:e, depositbevis-innehafvare och läntagare. Att uppmana regeringen till en förmyndarereglering häraf, är icke endast stridande mot lagens anda, utan ätven vilseledande; ty det förutsätter att inrättningen lemnar, efter erhällen stadfästelse, en säkerhet för kontrahenten, som den hvarken de jure, eller i fall man kan befara ett missbruk af den stora myndighet bankstyrelsen förbehållit sig, de facto erbjuder. Att för öfjrigt ett sådant penningverks styrelse bör ega, under väl kontrollerad ansvarighet, ganska fria händer, kan ej nekas; och att för den en sädan disponentdirektör, som föreslås, är af ren nödvändighet päkallad, om ej de dagliga bestyren skola lemnas i mindre väl ordnadt och helt säkert för banken ofördelaktigare skick, torde dock af ingen bestridas som känner våra vanliga bankförvaltningars svårigheter och fördelen af de organisationer, som vid flera utländska banker finpas antagna. Ämnet är af vigt och jag skulle gerna önskat att jag derät kunnat egna nägra ytterligare betraktelser; men jag förutsätter att Handelstidningen intager förslaget till bolagsreglorna i sina spalter, och i en så vigtig handelsort som Götheborg äro de fi7 nanciella äsigterna så utbredda, att de flesta läsare af sig sjelfva bedöma företagets bufvudsakliga syftning och speciella vilkor. . Det vissa är, att det må Iste förefalla den stora europeiska -handelsverlden besynnerligt nog, att man under så lång tid i Sveriges största handelsorter icke insett och begagnat fördelarue af en girooch -deposit-rörelse i dylika större bankinstitutioner. Men de enskilda intressen, som hitintills hämmat uppkomsten häraf, äro icke overksamma ännu — och det blifver ej utan sin betydelse att se, huru regeringen kommer att behandla saken., De Thamiska Föreläsnisgarne, som i år komma att hållas under loppet af Mars och April, börjades i går, för ett lika talrikt auditorium som förlidet år, d. Vv. 8. för ett lika öfverfyldt hus. Oaktadt denna trängSNES DOREEN ST VSNRFETNNSEENN : verlden, skulle vara mera glädjande för din