Aftonbladet – 26 februari 1853, sida 3

vära lagar,, samt att icke veta uppskatta den sanna svenska friheten; tvenne beskyllningar. lika obefogade som ogrundade. Obefogade äro de derföre, att den ena medborgaren 1 ett fritt land icke eger rätt att hos Iden andra förneka tillvaron af kärlek till siv lands lagar på den grund, att denne sednare Just med tillhjelp af:dessa lagar, d. v. 5. på laglig väg, bemödar :sig: att: undanrödja de hinder, hvilka, enligt håns åsigt, hämma landets utveckling så i sedligt som industrielt hänseende. Landets lagar,, i den kollektiva bemärkelse ins. afser, betyda detsamma som Iden. grundval -hvarpå samhället :byggt sins! Iheligaste fordringar. — Att beskylla en olika tänkande för ett negativt hat (ickekärlek) til) landets lagar. är att sätta honom i jemnbreddå med den gröfsta brottsling, för hvilken det j Jännes något att vörda eller älska. En ankla: ;Igelse; så mycket mera obefogad sora ju in;Igenting berättigar till det antagandet, att ej en reformifrare :kan älska -sitt fädernesland likal i högt; som en non-plus-ultra-Konservatif, Att de anförda grofva-beskyllningarne härjemte äro. ogrundade bevisas bäst af de sed: nare årens erfarenhet. Det var just våra re: form-ifrares kärlek till landets lagar som tvang Idem att vörda dessa framför allt annat. Och Tsålunda blef det just vördnaden för våra la: gar som skyddade oss från de olycksbringandevilifarelser; hvilka i andra länder störtade troner och skakade sambällen i deras innersta grundfästen. Här är ej stället att ingå i någon noggran: nare, undersökning. om den. verkliga halten af den .mångbesjungna urgamla svenska friheten. Vislemna således derhän, huru ins. vill Ibafvacuppfattad den egenskap af sann, Bom blifvit nämnde frihet bifogad. Sannolikt för: I stär dock ins. med benämningen sann svensk Ifrihet, en frihet, den der, såsom i Sverige för närvarande är: händelsen, icke erkänner all I medborgares likhet inför lagen, inskränker deras deltagande uti lagstiftningen till visså privilegierade klasser, förnekar qvinnas rätt att råda öfver sig sjelf och sin egendom, äf! ven vid den mest mognade ålder, såvida hoö licke varit gift; samt ålägger individen ett sam! vetstvång, fulit värdigt friheten i de länder) hvarest folket uppammas i den enda saliggöt Irande, trom —— l Man frestas emellertid att afundas ina. hans egenskap af icke-reformifrare, när man tär i Ibetraktande hans lyckliga tydning af Svea ri? Ikes häfder. Alla de politiska rättigheters, säger ban — den fribet och sjelfständighet, som under alla tidehvarf (märk alla!) varit Isvenska folkets tillhörighet, skattas alltför ringa i jemnbredd: med -den folkliga ,sjelfstyrelser, Isom man genom ett besynnerligt missförstånd uppställer, 1 spetsen för, sitt politiska förestäl!lningssätt., — — Utrymmet tillåter: oss icke att här söka återföra i ins. minne, huru .det hänger ihop Tmed dessa det svenska folkets politiska rättigheIter. Vid närmare eftersinnande torde: ins, måhända på egen hand kunna erinra sig, huru Idessa rättigheter ingalunda tillhört svenska folket under alla tidehvarf, utan attdetvärtom varit underkastade mångfaldiga skiftningar alltsedan de med den. folkliga sjelfstyrelsens. tider första gången upphörde: Vi tillåta oss således att endast flyktigt erinra nu, huru redan Skenninge-stadgan af 1285 öfverlemnar åt konungen att läta kalla de prelater och konungens män,, som hån. sjelf önskar se härvarande vid herredagarne, till hvilka endast un: dantagsvis kallades ombud från härader och städer. Svenska folkets frihet och sjelfständighet för så vidt dermed menas dess rättighet ait del taga i landets styrelse, är således redan här beroende af kongl. nåd. -Och-huru sparsamt denua laåd beviljades, bevisas bäst deraf, patt under det fjortonde seklet endast tvenne och under det-följande .endast sju riksdagar kunna upp visas, och att således debsa slags möten un: der den tiden varit en ganska sällsynt före: teelse, helst man ihågkommer, att af desse sistnämnde tre äro sammanträngde inom fem är, så att för de öfriga 95 åren endåst fyra återstå ). Hade Engelsmännen och våra grannar i Norge omfattat sina lagar och sitt samhälls skiek. med samma slags kärlek och tillgifvenbet;-som den ins. :förordar, så hade :Norge måhända ännu haft en despotisk styrelse och lEngland aldrig hunnit den höjd det nu innehar. Emedlertid faller det en engelsinar ika litet in att förneka det inflytande, som 14881 års. reform-bill haft. på hans lands. för: vånande utveckling, som att-frånsäga de enIgelska reform-ifrarne förtjensten af billens genomdrifvande. Men enligt insänd. tyckes begreppet af patriot i England böra på sven: ska öfversättas med samhällsförstörare; et sätt att se saker i stört; som vi ej vilja missunna insändaren. Ge J--.Ansänd:s-.vidare anklagelse mot våra reformifrare, att utan all skonsamhet förkasta den bestående ordningen och dess grundvalar är af sådän Beskaffenhet, att den, behöfde man frukta dess öfverskridande afriksgränsen, helt säkert skulle införs Utlandet vittna. omv den grad af blindhet, hvarmed partisinnets och. söfverdiften här i landet straffa sig sjelfva. De svenska reform ifrarärnes sträfvanden hafva. hitintills gått ut derpå, att söka omstämma , den allmänna. jopinionea till förmän för ett representationssätt, medelst hvilket man kunde hoppas. .att göra. ett.slut på de många brister och: missbruk, som under nuvarande förhållanden visåt sig snarare vara i tillän aftagande. Men om de härvid uppställt såsom ett hufvudvilkor, att så många af landets söner gom möjligen borde blifva berättigade att deltaga uti folkombudens utväljanide, å hafva de ändock återkallat i lifvet ett god, som historiskt utbildadat. sig. un Sveriges.äldsta författnings. Ty man bör ihågkomma, att det endast. var till följd af en i tidernas längå förändrad opinion som riksdagsfullmakten kom att tillerkänna sin innehafvare rättigheter, som lagen ännu törbehöll åt folket: sjelft. Att det emedlertid erfordrades en lång tid, innån denna opinion fär-antagas såsomrhela landets, beviSe RAR mm rr FR NV RT PR GR 0 CR KR ER KR — rn Vg