Aftonbladet – 25 februari 1853, sida 1

varig plåga: allt hvad en man kan lida, det har jag lidit; och till råga på allt, måste jag vid min ankomst till Europa se slitas det enda band, som fäste mig vid lifvet... Dylika pröfaingar öfvergå menskliga krafter, och så kom detta bref, detta afskyvärda bref, och tände en afgrundens eld i min förvirrade bjerna!... Ab, kan man väl tro, att det gifves varelser, som lefva blott för det onda, nedriga själar, som vörda hvarken olyckan, eller dygden, eller grafven, som vore i stånd att öppna likkistor, blott för att fläcka de dödas minne?... Ännu en gång, ursäkta mig, sir... En feber förtär mig; jag lider till den grad, att jag, för att undslippa det närvarandes qval, skulle vilja åter krypa in i detta underjordiska fingelse, der jag hvarken hade luft eller ljuz, der jag, fastlänkad vid muren, Jikt en hund vid sin koja, har tillbragt två hela år af mitt lif. Öfverstens smärtsamma röst förrådde en så verklig förtviflan, att Anthony ej förmådde beherrska sin rörelse, och att tårar ofrivilligt framsprungo ur hans ögon. — Min smärta griper er, — återtog öfversten; — ni kan ej med torrt öga skåda en gammal mans qval... Ah, ni har en krigares hjertal... Er ädla sympati uppmuntrar mig i den besynnerliga begäran jag ämnsr framställa till er. Emot ett så konstmessigt hopspunnet förtal måste jag kunna åberopa. ett kraftigt, oemotståndligt vittnesbörd, om ivars tillförlitlighet mitt förvirrade förstånd ej kan hysa något tvifvel, utan att jag skulle sränka hederns heliga lagar. Gif mig derföre ert hedersord, sir, ert gentlemansord på att detta afskyvärda bref innehåller blottlögt. och förtal... Det är en gammal vapenbror som hos er bönfaller om denna tjenst, den han ville betala med sitt blod; det är en far, som i sina barns namn tigger derom. Genom ett oerhördt olycksödes förenade kickelser var Anthony försatt i den grymma vödvändigheten att välja mellan en mened ch afsägelsen af en kärlek, som utgjorde ans lifs skönaste dröm. Om han på sitt he