Aftonbladet – 25 februari 1853, sida 1

STOCKHOLM, den 25 Februari. Bankfrågan. I. Behofvet af en enskild bank i Stockholm — En sådan banks upprättande utan solidarisk ansvarighet för aktieegarne — Den nya bankens ställning till riksbanken. Innan vi ingå uti en närmare granskning af de särskilda bestämmelserna uti de föreslagna bolagsreglorna för den tillämnade svenska handelsaktiebanken, skola vi först vidröra några af de mera allmänna frågor, com ega ett väsentligare inflytande på bedömandet af denna angelägenhet. Beträffande behofvet af en enskild bank här i hufvudstaden synas tankarne numera icke vara mycket delade. Då man tager i betraktande dels burusom högst betydliga penningebelopp ligga ofruktbara ej mindre å depositionsräkningarne i riksbanken än i enskilda kassor, och dels huru de, som för sin rörelse och sina företag skola använda lånta pengar, måste hos penningemäklare samt förläggare betala i ränta och kurtage så dryga umgälder för de upplånta kapitalerna, att intet land i Europa, med undantag kanske af somliga turkiska provinser, torde kunna uppvisa motsvarande exempel, så är det ju klart att penningerörelsen här lider af de största brister. Att på samma gång hafva öfverflöd på ofruktbara kapitaler samt nästan ständig brist på kapitaler användbara för den allmänna rörelsen och dess utveckling antyder tillräckligt, att man här har behof af en bankstiftelse som kan hopsamla så mycket af de ofruktbara kapitalerna som möjligt för attskyndsarot och mot billig ränta, utan kurtageafgifter och dryga omkostnader, tillhandahålla allmänheten samma kapitaler. Att affärsmän i det s. k. fattiga Sverige skola för penningar som de behöfva för sin rörelse betala till penningemäklarne ända till 2 procent pro anno, utom 6 procent ränta, är alltför orimligt, helst berörde mäkleriarfvode är ungefär lika högt som ofta hela den årliga räntan för diskonteringar på fiera af de stora penningemarknaderna. Och förlagsräntor och afgifter blifva ändock betydligt drygare. j Det skall vara bra lönande affärer som förmå bära sådana omkostnader, som dessutom i sista hand slutligen med en förökad tyngd drabba hela den stora konsumerande och arbetande massan af folket, hvilken naturligtvis dels får betala allting dyrare och dels får mindre ersättning för sitt arbete, allt i mån efter som dyrheten å de i rörelsen använda kapitalerna förlamar eller tillbakahåller företagsamheten samt förökar priset på konsumtionsartiklarne. Alla de beklagliga följderna af nuvarande skadliga förhållanden i vår penningerörelse bidraga således att försämra det arbetande folkets ställning, och denna omständighet torde icke böra förbises i förevarande fråga. Då nu riksbanken icke kan hopsamla och ändamålsenligt åt rörelsen utdela de enskilda kapitaler, som söka användande och behöfvas för handeln, industrien, sjöfarten, bruksrörelsen, jordbruket m. m., så är det ju klart, att det endast är genom en enskild bankinrättning som detta med största fördel för det allmänna kan uträttas. Det är också genom en sådan enskild bank som en lättare törmedling kan åstadkommas mellan vårt lands inre penningeomsättning och utlandet. Slutligen kan en sådan bank öfvertaga utförandet af större låneoperationer, såsom t. ex. hypotekslånen, hvilka nu nästan allesammans öfverflyttas till atländska bankirer, emedan inom vårt eget and saknas hos både nuvarande banker och enskilda den kapitalstyrka och omsättningeörmåga, som erfordras för en dylik lånezafärs genomförande. Men om opinionen kan inses vara nära enhällig derom att en enskild