Aftonbladet – 24 februari 1853, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. — Vid rädstufvurättens 3:dje afdelning är, till följö af öfverståthällare-embetets för polisärender remiss, anhängigt ett mål angående förre gardisten Carl Johansson och hans hustru mängleriidkerskan Johanna Lovisa Johansson, tilltalade att hafva i samräd med hvarandra lördagen den 19 sistl. Januari bedrägliger förmätt bonden Lars Petter Larsson att till dem afläta 2 tunnor potates. Förra thorsdagen, dä målet första gängen förekom, iuställde sig endast manner Johansson, som sjelfmant erkände sin delaktighet uti berörde bedrägeri, under förklarande att han blifvit af hustrun förledd att deruti deltaga. Dä mälet i dag änyo förekom anmäldes att hustru Johansson, som gjort sig ryktbar genom sitt vildsinta beteende emot sina medsystrar, blifvit af poliskammaren inmanad i häkte för att undergå henne ädömdt 28 dagars fängelse vid vatten och bröd. I anseende härtill uppsköts målet till thorsdagen den 24 nästinstundande Mars, dertill hustru Johansson, som förmodades hafva under tiden slutat omförmälde fängelse: straft, skulle till inställelse kallas. — I går middag förorsakades folksamling ä Malmtorgsgatan, derigenom att fabrikören Levy Jacobsson derstädes tilldelade förre vice notarien Frans Sjöberg ett så härdt slag, att Sjöberg föll emot fönsterrutar till fabrikören Mineurs salubod, sä att nämnde ruta sönderkrossades, äfvensom en i fönstret placerad thekanna af porslin sönderslogs. Hemslagtaren Bimar hade dervid tillkommit, samt under yttrande af oqvädinsord emot Jacobsson, gätt efter henom ned ät Drottninggatan, hvilket hade till påföljd att Jacobsson äfven tilldelat Biman en örfil. ; Då hr Jacobsson i gär afton erhöll kallelse att förl dessa förseelser i dag inställa sig till polisförhör, hade han, enligt hvad i dag vid förhöret upplystes, . till poliskommissarien Jäderin aflemnat skriftligt erkännatide derom att han slagit Sjöberg och Biman, och derföre underkastade sig laga ansvar. Jacobssonl kunde ej personligen infinna sig i poliskammaren, emedan han i dag företagit en förut tillämnad resal; ät landsorten. : Sedan detta, skriftliga erkännande blifvit uppläst, l, inlemnade kommissarien Jäderin en af hr Sjöberg ; författad skrift, som öfverflödade af hvarjehanda försmädliga utlätelser emot Jacobsson. Hr Sjöberg begärde att, dä Jacobsson hotat att ytterligare misshandla honom, mälet mätte till domstol remitteras, l, på det Sjöberg skulle intill dess mälet der blifvit afgjor .t vara bättre fredad för ytterligare misshandling. Denna begäran bifölls och remitterades mälet till domstol. — Dä det af hemslagtaren Biman instämde mållr päropades, så inställde sig magister August Sjöberg1 säsom ombud för Biman, men då Biman uppå an-s mälan af Jacobsson nu blifvit tilltalad för att ä gatals hafva symfat Jacobsson, så beslöts att Biman tilll annan dag skulle kallas vid vite af 3 rdr 16 sk. bkolc att personligen tillstädeskomma. OÖ mm En måg som mördar sin svärfader. Bonden Olof Olsson i Hössjön, Umeå tingslag i) Westerbottens län, sälde är 1845 hemmanet till sinl? dotter mot köpeskilling 500 rdr rgs och betingade d förmäner i spanmäl och andra förnödenhetspersedlar, eller sä kallad förgäng, med rättighet för honom; och hans hustru att bebo bryggstugobyggnaden, der!! de skulle hafva sitt särskilda hushäll. Vid dennal? försäljning var äktenskap ifrägasatt, men icke beslutadt, emellan dottren och bondesonen Johan Nathanaelsson, som var född 1822 och ännu vistades i sinal föräldrars hus. Detta äktenskap blef i Augusti 18464 fallbordadt; men oaktadt Johan Nathanaelssons yttradelt önskan att äfven i sitt namn få lagfart å hemmanet, hvarför köpeskillingen ännu icke var betald, vägrades E detta af Olof Olsson, hvarföre ock lagfarten fortgick endast i hans dotters namn. Olof Olsson hade varitY obenägen för dottrens giftermål med J. Nathanaelsson och lät denne bäde före och efter giftermälet erfara, Åh huru ogerna Olof Olsson gifvit sin tillätelse dertill.2 Johan Nathbanaelsson, fridsam till lynnet, nykter ochÅordentlig i sitt lefnadssätt, skötte hemmanet och lefde d i godt förhållande till sin hustru. Hans förhällandet till svärfadren visade under de första ären ej nägonn vänskap; men smäningom uppkommo i frågor omlå förgängens utgörande tillfälliga anledningar till osämja. ! Olof. Olsson klagade ofta, att förgången ej utgjordes? . rätt tid, och tidtals gjorde han trägna påminnelserb lerom hos Johan Nathanaelsson; men, enligt vitsord)b vf personer som närvarit vid liqviden för förgången, b rar Olof Olofsson dervid ej obillig, utan efterskänktel8 ;j sällan sin rätt i flera delar och syntes mera göra ufseende å noggranheten i betalningstiden och varor1as goda beskaftenhet, än ä deras antal och mätt. Dessa liqvider väckte sälunda tillfälliga stridigheter, b men, så vidt husfolket och grånnarne tyckte sig finna, 0 2j stadigvarande ovänsksp. Joban Nathanaelssons förrytelse vid sädana tillfällen uttalade sig i klagomö)l3 under samtal med grannarne. Enligt hvad en blandi lessa berättat, har Johan Nathanaelsson vid ett till-)e: älle vären sistl. är, efter en dylik liqvid med svär-dc adren, angående denne fällt utlåtelsen: den soml!2 rade lifvet ur den här kalldjefvulen!s Likaledes yt oc rade Olof Olsson för grannarne sitt missnöje öfver)O Johan Nathanaelssons bristande ordentlighet i förgän-fö sens erläggande. Höstetiden 1851, dä Olof Olsson)å: lef enkling, uttalade han för en bland grannarne sin St mivg, att han komme att få en väldsam död och att)be ans baneman skulle blifva mågen Johan Nathanaelsm on; och vid särskilda tillfällen i Januari och vidjde äsktiden sistl. är, yttrade han enahanda farhåga samt ie mtalade vid sednare tillfället, på fräga om orsakenO ill hans då anmärkta dystrare sinnesstämning, att ohan Natbanaelson hotat att någon gäng, då Olof)kö )Isson minst anade det, gifva honom ett döfvahugg.m lof Olsson, som fortfarande bebodde bryggstuguyggninogen och bade i sin tjenst en piga. att sköta itt hushäll, ville gerna hafva någon fremmande per st! on i sitt sällskap dä han trädde in i Johan Natha IM aelssons stuga för att utkräfva förgängen. — Olof Olson, som fordom varit nägot begifven på starka dryc er, hade på sednare ären alldeles bortlagt bruket ai ädane och förde sålunda ett-ordentligt lefnadssätt. Den 2 Aug. sist!. är, förmiddagen, inlät sig Olof )Isson i tvist med dottern, Johan Nathanaelssons ustru, angående en hos henne funnen tenmntallrik, vilken Olof Olsson ock bemsktigade sig såsom, engt hans pästäende, honom tillhörig, hvilket dock, nligt hvad sedermera blifvit upplyst, varit missta O!of Olsson. Johan Nathanaelsson deltog icke denna tvist; men under samtal med andra personer, nligt hvad dessa intygat, yttrade Joban MNathanaels-:; on samma dag att han aldrig blefve hällen för karl i länge Olof Olsson lefde, äfrensom han genom en nder samtalet framkastad fräga visade sig begrunda, vilken skulle bekomma Olof Olssons inbergade gröda n Olof Olsson dog. — Samma dag omkring klockan eftermiddagen anträdde Olof Olsson, som befattade g med vallackareyrket, i sädant ärende en vandring Il det ungefär en half mil från hans bostad belägna ; ybygget Häknäs, hvartill endast en gångstig leder. ill sin piga hade han sagt, det han skulle äterkoma till natten. Johan Nathanaelsson förblef hemma, tog omkring kl. 6 sin aftonmältid i sällskap med sfolket, syntes då nykter och i sin vanliga lugba unesförfattning. På tillfrågan, om han komme att träda tjenstfolket i den af honom då anbefallda ipnicg af liar, gaf ban det svar, att ban för afto0 hade annan sysselsättning. Derefter bhemärktes in icke af husfolket förr än mot klockan nio på af: nen, då han inträdde i stugan och åter gjorde en ältid, dervid han likaledes syntes vara i sitt vanliga ane. Han sade sig hafva varit i ett närbeläget gverk att eftersöka en yxe. Omkring klockan tre följde morgon uppstod Johan Nathanaelson och del8 i slåtterarbete, hvarvid ieke beller någon föräning i hans sinnesstämning kunde skönjas,