Aftonbladet – 23 februari 1853, sida 1

tur, och jag har lefvat på mina spelvinster, — genmälte den olycklige unge mannen. ; Det uppstod ett ögonblicks tystnad ; Anthony bröt den, sägande: — Låtom oss slå ur hågen alla tankar på ett sådant der tvärt slut. .. ett pistolskott förmår ej godtgöra något, och denna utväg kan aldrig begagnas med minsta skymt af förstånd, om icke i sådana fall, då en kränkt heder gör lifvet nesligt och odrägligt ... Vi ha icke mer några penningar; men Gud vare lof, längre sträcker sig ej det onda. Karakteren, den personliga värdigheten, hedern, allt som bör vara mest dyrbart för en redlig man, är oantastadt . .. För öfrigt ha vi ansedda, mäktiga vänner, som skola finna sig lyckliga, stolta af att kunna understödja våra bemödanden att förvärfva oss en hedrande stöllning i lifvet. Baronetten fortfor i en ton af öm grannlagenhet: — Jag känner en sådan vän, Henri, som är er tillgifven i lif och död. Redan längesedan skulle han ha ställt sin börs till er disposition; — och han är, gudskelof, nog rik att kunna åt en bror uppoffra en betydlig del af sin förmögenhet, — om han icke i anseende ill er öfverdrifna finkänslighet fruktat att åra er. Hör på nu, bästa Henri, låtom oss sallblodigt blicka faran i ansigtet. Sågom nän ha vi undersökt såret, låtom oss ock gå:om män bota det. Hvarje dag som ni uppkjuter att fatta ett beslut, — betänk det nöga, — hvarje sådan dag skulle ni kanske nödsas återköpa med hela år af försakelser. Ivad tänker ni göra? ... Det finns ett hårdt, tt eftertryckligt parti att taga, ett sådant wartill ofta instinkten manar er, unga och rigiskt sinnade fransmän: det är att ikläda r soldatjackan och gå att i Afrika med saeln söka tillkämpa er lyckan. Jag vet att