Aftonbladet – 21 februari 1853, sida 3

Teater. Mindre Teatern: Som två droppar vatten, komedi en -akt frän transkan. — M:le Jzcobssons drama tiskt-musikaliska: soir6; — Nyheter: Det är ingen sällsynt företeelse att en person, som för att dölja ett snedspriag eller al I mnan anledning dukar upp en historia och sedermera af omständigheterna tvingas att vid. vtla och än ytterligare utveckla don, sluta med att i viss mån börja tro sina egna ord Han ljuger så att han tror det sjelfs, söge tt teräligen vanligt ordspråk, hvarmed gemene nan betecknar den egenhöt i menniskonatuen som vi här velat antyda. Nåväl, det är någonting i denna väg vi fr :e på Mindre teätern i den Nilla en-akts-komelien Som två droppar våtten,, hvilken redar mkring en vecka stått på denua teaters rejerioir: Advokaten Toutillon (hr G. Kinmans: so) har en den äldra lilla beskedtigaste hustru, som ej Har ringaste aning om de trivmfa ieunes herr mån skördar på maskeraderna för len lysande upptäckten af sbröstkaramelliste4em, eller de små intriger hvaärmed Han förströr sig utomhus. Sutligen ger henne dock en tillfällighet någon nys derom. Hr Töurillon i sin förlögenhet hittar på att itbillt Hip ru att det ute i verlden ges en person honom så fullkomligt lik, att de äro som två droppar vattens, och detär för detta sitt andra jag han så ofta får lida smälek. Den beskedliga frma (fru Kinmänsson) tror honom, men fä start ljus i saken och beslutår Hämnas med båtis egna vapen. Den stackars Pourillon, som visserligen just icke vär med då krut wpfanns, blir smart folikomligt förvirfad. Han blir svartsjuk på sitt andra jag, han rasar emot honom och till sluts — duellerar hän med honom. Men huru kan detta tillgå? Det ir: dettavi få se på Mindre teatern, hvarjemte vi från hr Tourillons mut få höra den sanlingen, att vi alla, karlarne nemligen, låt Sfverlista oss af fruntimmerna och i detta af seende likna hvarandrasom två droppar vattenn. På vår spaning efter nyheter på det dramatiska området ha våra steg fört oss något utom den krets der de -denna årstid utesluande pläga erbjuda sig. Från de stora teararne vid Gustaf Adolfs och Carl XII:s torp na vi blifvit förflyttade till den lilla som le la Croix då så påfordras vet att skapa vi 3runkeberg. Mille Elise Jacobsson inbjöd på ördags att der bevista en dramatiskt-musikat isk sgoir6 med ett så lockande rogram, att let ensarit varit tillräckligt att locka en talik publik. Lägg öå dertil det deltagande, wvarmed allmänheten rättvist omfattar den itan tvifvel mest lofvande bland våra yngre kådespelerskor, och det var helt naturligt . tt finna salongen upptagen så långt utrymmet: nedgaf. Soirens musikaliska del utgjordes af Su-h annas aria i 4:de akten af Figaros Bröllop!