Aftonbladet – 18 februari 1853, sida 3

sIhuset N:o 36 vid förenämnde gata, hans medhafda -Ikäpp halkat ur handen och stött emot dörren till den krog, som är i sistnämnde hus belägen. Straxt derpå hade från portgängen till huset utkommit tvenne manspersouer, uti hvilka S. nu igenkände Larsson och Grandin, och börjat, utan att derom anmodas, att at den pelsrock, hvilken Söderberg haft uppä sig, afskrapa dea snö, som under det då rädande yrvädret deräå fastnat. Sedan Larsson och Grandin sig aflägsnat, hade Söderberg fortsatt sin väg, men icke förrän vid porten till det hus, hvari Söderberg bor, observerat, att pelsrocken, hvilken han haft igenknäppt, varit öppen. Vid närmare efterseende befanns urIkedjan, hvilken han haft fåstad med ena ändan vid klockan och med den andra uti knapphälet till sin Ipähafde väst, vara afsliten samt endast en mindre Idel af densamma sitta qvar vid västen; den andra Idelen och klockan, hvilka af Söderberg värderades till 130 rdr bko, voro honom fränstulne. Tiultalade Grandin och Larsson förnekade at; hafva föröfvat någotdera af ofvanangifne olofliga tillgrepp och uppgåfvo, att de väl en afton i början af mnästl. December innevsrit på krogen uti huset N:o 4 vid Kungstensgatan, dervid en för dem dä okänd mansperson, som sedermera befunnits vara Johansson, uppgifvit, att han mistat sin plänbok, men bnruvida det var sannt visste icke Grandin och Larsson, som aldrig sett Johansson innehafva nägon plänbok. 1 anledning af hvad Söderberg förmält, uppgäfvo: Grandin: att han sä mycket mindre kunde hafva fränhändt Söderberg hans klocka, som han aldrig sett honom förrän deta mäl förekom till handläggning i Poliskammaren; skolan le dessutom 2:ne af Grandin nu namngifne personer kunna upplysa, att Grandin, den ifrägavarande aftonen, funnits hemma i sin bostad redan innan kl. 9; och Larsson: att ban, den ifrägavarande aftonen kl vid pass 9, i sällskap med. Grandin uppehållit sig i portgängen till huset N:o 36 vid Lundtmakaregatan, dä en sherre kommit gäende utefter gatan och med hufvudet och axela kört emot väggen. Utan att Larsson visste, om denne herre varit Söderberg eller någon annan, hade Larsson, under yttrande, akta koutarne, tagit den okände herrn i armen och Jledt boaom upp på gatan, men nägot ur hade hvarken Larsson tagit eller sett Grandin taga från nämnde herre; Larsson, :om väl medgaf, att han sistlidne tredjedag jul innehaft ett ur, förmälde, att detsamma ej varit at guld utan af messing. I anledning af hvad; de i dsg afbörde vittnena intygat, förordnade rådhusrätten, att Larsson och Grandin skulle i mörk cell förvaras till nästa thorsdag, då mälet äter till handläggning förekommer. — Mångelskan Johanna Johansson, stationerad vid Munkbrohamnen och Kornhamnstorg, var i dag upphemtad till poliskammaren. Uader loppet af tvenne är har Johansson ofta varit tilltalad, dels för att hon ä torget slagit sin man, dels öfverfallit poliskonstaplar med hugg och slag, och dels varit i strid med sina yrkessystrar. Hon har 5fver flere afkuponade utslag anfört besvär och fortsatt desamma till och med hos Kongl. Maj:t. I afseende på nedanstände benne ädömde böter hade nu besluten blifvit laga kraftvunne : 1850, Sept. 14: Väld mot poliskonstaplar . 66: 32. fredsbrott (slag tilldelade mannen). . . . 13: 16. otidighet oo. ss . . 8: 16. oqväde . . . . . . — 16. 1851, Aug. 27: Oljud. . . 1: 32. svordom . . . . . . 1:32. Sept. 22: Fredsbrott . . . . 13: 16. lagens Aa — 24. 1852, Sept. 16: Förolämpning . . . 1: 32. Nov. 22: Utdelade slag . . . 2 — fredsbrott . . -. . 13: 16. Summa bko rdr 117: 40. Vid ärendets påropande i dsg inställde sig Johansson förande vid handen sitt 3 ärs gamla barn och bärande ä armen ett annat 5 månaders gammalt barn. Böterne förvandlades till 28 dygns fängelse vid vatten och bröd, och skulle Johanssons bäda barn intagas ä barnhuset under det medren undergär sin bestraffning. — En fattig qvinna var i dag uti poliskammaren tilltalad derföre att hon, utan att vara dertill berät tigad, skulle å Hötorget hafva försält lagad mat. Vid mälets företagande upplystes, att hon ät på torget stationerade mänglerskor försälde varm välling, som hon bar i en kruka. Uppmanad att skaffa sig vederbörandes tillätelse till denna rörelse, iavände den stackars qvinnan, att hon, som på ärligt sätt vill försörja sig, saknade medel att utlösa tillständsbevis, som kostade i lösen 4 rår. Hr polismästaren förklarade att hon nu skulle undslippa böter äfvensom han ville draga försorg om att tillständsbref gratis blifver för henne utfärdadt. Härvid kan omnämnas att det ej är första gängen som polismästaren De Marå visat välvillighet mot fattiga qvinoor, som på ärligt sätt söka skafta sig lifsuppebälle, för att ej ligga fattigförsörjningen till last. — F: d. betjenten C. J. Cedervall dömdes i dag ati poliskammaren att böta 3 rår 16 sk. bko för fylleri och 1 rdr 32 sk. bko för oljud och skulle dessutom essätta vittnena. — F. d. löjtnanten. Samuelsson, hvilken uti den kosmorama han härstädes håller: för almänheten, bland annat haft för sedligheten särande tafior att förevisa, inställde sig i dag uti poliskammaren och anhöll att, då han nu skulle begifra sig ät landsorten, äterfå de honom af berörde anledning genom polisen fräntagne taflor. Hans begäran bifölls, men varnades Samuelsson att icke i landsorten desamma förevisa. — Poliskonstaplarne Lambert och Pettersson hade i gär afton observerat att icke mindre än 10 sjömän arm i arm tägade fram ät Westerlänggatan och dervid omkullskuftade flera fruntimmer, som de mötte i sin väg. Sjömannen Anders Magnus Abrahamsson greps, men kort derpå rusade hans kamrat Nils Petter Pettersson fram och sökte med väld rycka Abrahamsson frän konstaplarne. Båda blefvo dock af yiterligare tillstädeskommen polispatrull qvarhällne cci i häkte inmanade. Vid polisförhöret i dag styrktes angifyvelsen, hvarefter Abrahamsson dömdes att böta 3 rdr 16 sk. bko och Pettersson 6 rdr.32 sk. bko, och då icke böterne kunde erläggas blefvo. begge två senast insatte å motsvarande fängelse vid vatten och bröd. — Under veckans lopp hafva flere personer blifvit ati Poliskammaren fällde att böta 3 rdr 16 sk. bxo, lerföre att: deras hundar icke varit med balsband försedde. Deribland dömdes en poliskonstapel till nämnde böter, äfvensom att till en extra poliskonstapel, som hunden bitit. i banden, .tgifra i ersättning ) rdr bko. En sig s.k. seminarii-elev vid namn Joiansson, hvilken dagligen uti Poliskammaren uppträler : som vittne, har en hund hvilken liksom egaren oromenerar omkring i Poliskammarens sessionsrum.