Aftonbladet – 18 februari 1853, sida 3

— Hr Pratt har hos redaktionen anhållit om rum för en förklaring i afseende på hans dili onsdags annonserade konsert, hvars plötstiga inställande icke förfelat att hos allmänheten framkalla en ganskaallvar missbeiåtenhet. Vi meddela ifrågavarifde förklacing, till den kraft och verkan den kan medföra: I Dagbladets thorsdagsnummer läses rörande min till sistlidne tisdag anmälda konsert en notis, som stämplar mitt tillkännagifvande af konsertens uppskjn tande säsom en missaktning mot den fogliga svenska publiken, på den föregifna grund, att ähörarnes antal väl ej var sbetydligt men dock ej så ringa, att min itgärd deraf kunde ursäktas. Beträffande sistoämnde punkt auhbäller jag få upplysa att hela biljettförsäljningen uppgick till följande antal: 17 hos hr Hirsch, 29 hos hr Rylander och 24 vid iogängen; hvarjemte D. M. Konungen och Drottoingen behagat läta reqvirera 12 biljetter och derföre illställa mig 66 rdr 32 sk. bko. För öfrigt voro omring 200 fribiljetter utdelade... Dä man med denna, ;roligen af det svära väglaget föranledda ringa debit, sammanställer omkostnaderna, som uppgingo till nära 320 rdr bko, sä skall säkerligen ingen billigt tänkande förundra sig, än mindre såsom en missaktning mot publiken anse uppskjutandet at en tillställning, som skulle tillskyndat den töretagande en så beydlig förlust, oberäknadt att tillfället att inför en nåsorlunda större del af hufvudstadens konstvänner få ramlägga de sednaste frukterna af min tonsättarererksamhet, med detsamma skulle för mig gätt föroradt. Enligt min öfvertygelse ligger deremot en verklig nissaktning mot publiken uti att tilltro den fordranlet af en sä känbar uppoffring, som dock genom afraktandet af gynsammare auspicier kunde undvikas. Denna min tro på allmänhetens humanitet har äfven tryrkts genom det oegennyttiga och välvilliga uppföandet säväl af kongl. hofkapellet och dess chef, samt viträdande resp. amatörer som ock af hr Dela Croix, wilka alla sjelfmant erbjudit sig att utan afseende jä gjord uppoffring af tid och möda ingå på konserens uppskjutande. Man skulle deremot kunna anmärka, att jag f-rut ort tillkännagifva konsertens inställande tills vidare, letta är sant; det skulle ock skett, om jag ej, med nledning af flera mig bekanta exempel i det längsta ade hoppats att kunaa realisera företaget, om ock ned en måtil.g förlust, den jag i allt fall äfven nu näst vidkännas i det arrangementerna redan kostat nig cirka 100 rår. Till följd af det anförda torde ag få hysa den förhoppning, att den välvilliga och illigt tänkande publiken ej skall lägga mig till last vad blott en smärtande nödvändighet ålagt mig och cke anse det säsom brist på skyldig uppmärksamhet not den allmänhet, hvars bifall alltid varit och skall örblifva ett mäl för mitt sträfvande på konstens bana. Stockholm i Februari 1853. 4 E. Pratte. RET EÖONRSR