Aftonbladet – 18 februari 1853, sida 2

adelns fasta gods som den konservativa tidningen, åter säljer egendomen till någon ättgammal och barnrik adelig slägt, kanske till och med till en gammal greflig familj, och då måtte väl Mälsåker vara skyddadt från äfventyr att falla i vanbördiga ofrälse händer? Svenska Tidningen täcktes åtminstone ursäkta vår brist på kunskap om framtidens händelser, då vi ej kunna fatta att adelns fasta gods ännu lidit någon förminskning genom försäljningen af Mälsåker. Uti sin förra uppsats om denna affär, i hvilken uppsats äfven taltes om huru Schwerinska arfvet i Skåne, Lilljehökeka i Halland, Risellsköldsta i Småland, Cederhjelmska i Östergöthland och Braunerbjelmska i Södermanlanda blifvit förskingradt eller förminskadt, slutades med den fråga: ,hänvisar icke denna egendoms förskingring — vi tala här i allmänhet, utan syftning på någon viss — på djupa misstag i de högre klassernas uppsfattning af sina samhällspligter?, Nu söker åter den Svenska tidningen att mildra det oskickliga anfall som fanns i denna framställning och i denna fråga. Men hvarifrån hemtar den stora konservativa tidningen, dess intresse för tillvexten af adelns arfvegods må för öfrigt vara huru kolossalt som helst, någon rätt att på sådant sätt anställa betraktelser öfver enskilda affirer, antingen adelsmän derigenom köpa eller sälja egendomar? Det patronatskap som förenämnde tidning synes vilja tillvälla sig öfver adeln, kam förvandlas till ett verkligt tyranni, om den nye patro. nen skall utöfva en dylik censorsbefattning öfver frälsemäns enskilda salu-transaktioner. och för vår del kunna vi icke annat än protestera emot att pressen i denna riktning öfverskrider gränserna för sin befogenhet. Om gammal adel söljer till ny adel, eller adelr säljer till ofrälse, eller tvärtom, gör här icke ringaste förändring i saken. Att i allmänhet anställa betraktelser öfve egendomscirkulationen mellan de olika stånds klasserna tillhör publiciteten, och vi hafv: sjelfva med anledning af justitiestatsministern: officiella berättelser i ämnet flera gånger med. delat sådana betraktelser, men deremot måst det högeligen ogillas, att dessa erhålla den spe ciella och i sjelfva verket helt och hållet per sonliga karakter, hvarunder de nu framträd bos försvararen af pressens moraliska anse endex. nd