Aftonbladet – 18 februari 1853, sida 1

DE 710 TUSENDES ÅTERTÅG) MAJOR FRIDOLIN. ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSKAN. v — En kadrilj, Henri, blott en enda, jag bönfaller derom, — sade hon. — Hvem få väl veta det? Hvem får väl se oss? Här finns ju ingen-som känner oss! . — Och du lofvar att vara sedig? — förbehöll sig-Gontrey. — Sedig som en elev af Vestris, det lofvar jag, — svarare Bijou i beslutsam ton. — Nå välj då skola.vi se oss om efter en vis-å-vis, — sade Gontrey, som ej hade bjerta att afslå hennes begäran. ågra ögonblick; derefter stodo de begge upga med i kadriljen och hade ill vis-å vie ett. godt och hederligt par, en arbetare: och hans hustru, således ett par af folket: icke af detta på dryckenskap begifna och trätgiriga folk,. som. blott. förstår sig på att hata och förbanna de rika, men deremot af det rättrådiga folket, som arbetar och sparar, och som ej fundas de rika annat än förmågan att göra godt. 4 . Kadriljen slutade. Bijou, trogen sitt löfte, hade dansat på det mest sedesamma sätt, då en af balens ordningsmän kom att af Gontrey begära betalning för den dans hvari han och Bijou deltagit. Då Gontrey skyndade att bifalla denna begäran, råkade han i hastigheten att släppa en louisdor. — Kan man sel.En herre, som sår ut gulfinkar! Är det kanske för att de ska kasta af sig? — sade bakom Gontrey en gatpojke med hes röst. — Åh, så gör han väl bara för att föröd. mjuka 033 arma menniskor inte äg köpparöre, — infö a an 5 — Du känner ej de rika, — 1 Sa A DD ms AM AN