Aftonbladet – 18 februari 1853, sida 1

ha intet bjerta ... och derföre önskar jag bara, att vi.finge nya Juli-dagar! ss... — Besvära er inte med den saken, mir ståtlige. herre, — återtog den första stämman ställande sitt tal till Gontrey, som från louis. doren borttorkade den smuts, som derpå fast nat vid fallet; är ni rädd att den skall smutss ned er ficka, så ge den åt mig; jag är inte så noga af mig, jag. : — Du har ingen tur, du, — afbröt den andra stämman, — Tror du väl att han bryr sig om att höra på dig, den der sprätthöken med glacehandskar! Vet du hvarför han kommit hit? Jo, bara för att smäda oss, stackars folk. Och för den skull. har han också tagit med sin. dulcinea hit bland våra mödrar och systrar, — tillade moral-predikanten, som icke dess mindre sjelf förde vid armen en följeslagerska, af. den. sorten, hvars talesätt och skick äro beskrifne a: Parent-Duchåtelet. Anda hittills döf för de utfall, hvilkas mål han varit, vände nu Henri sig om helt hastigt, med hotande blick och kinderna blossande af vrede. ; — Lymlar! — ropade han åt sina motståndare; — ett ord till, och jag straffar: er så, som ni förtjenar. — Ah, kan man se! Glacehandsken tar humör, — sade den första stämman. — Vi ska nog ge honom sin beskärda del, — sade den mindre fredlige demokratbjelten, i det kan ställde upp sig till anfall. Tvisten hade från början med uppmärksambet blifvit följd -af den arbetare, som,i kar Åriljen: varit Gontreys vis-å-vis; i samma ögonblick, han såg att det hotade att-skrida till handgemäng, störtade han fram midt emellan motsiåndarne, med säkerheten hos en man, a0m kan förlita sig på sin styrka, — Hvad nu då? — sade arbetaren med hög röst. — Om också den herrn har en nisdor i fickan, har man derföre lof att fömpa lila frun! EI töl 1 Ni skulle väl tt gerna vilja he guldmynt i fickorna ni också! Se så, tig nu! — fortfor arbetaren, i let han. öfverröstade sina motståndare.