Aftonbladet – 15 februari 1853, sida 2

Enligt visitatorernes genom förhör med äldre och yngre vunna erfarenhet, befinnes kristendomskunskapen hos säväl lappska som svenska och finska befolkningen inom samtlige lappmarksförsamlingarne i allmänhet försvarlig, eller sådan att; ehuruväl mättet af kunskap och insigt i salighetsläran hosbolika per: soner. inom en och samma församling befunnitssmycket olika, ingenstädes någon sä väsendtlig brist derutinnan blifvit anmärkt, att densamma kunnat anses säsom följd hvarken af presterskapets försumlighet eller ähörarnes bristande omtanka och häg att lära. Oanmärkt torde dock härvid icke böra lemnas en betydlig olikhet, som enligt de särskilda visitatorernes omdömen i detta afseende eger rum -mellan norra och södra distriktets församlingar.: Under -det-nemligen att visitator i södra distriktet bestämdt anser kristendomskunskapen, isynnerhet hos ungdomen, hafva under de sednaare ären vunnit betydlig förkofran, har deremot visitator i norra distriktet visserligen hos ungdomen funnit en nöjaktig bokstafskunskap, men anser att saken i allmänhet dervid stadnat och att det egentligen kristliga lifvet med undantag af de församlingar, der missionsskola varit eler är inrättad, mer eller mindre slumrar. Huruvida icke denna olikhet i omdömen till väsendtlig del härrör af olika sätt att uppfatta ämnet och af vigot strängare fordringar hoz3 den ene än hos den andre läter väl icke med full säkerhet bestämma sig, ehuruväl flere an!edningar till ett sädant antagande icke saknas. Emellertid öfverensstämma begge visitatorerne uti att tillskrifva Svenska Missicnssällskapets inom Lappmarken befintliga skolor en betydlig del af förtjensten för det mera letvande intresse för undervisning och det varmare religiösa lif, som på sednare åren börjat inom såväl Södra som Norra Lappmarken förspörjas; och det år endast en gärd af rättvist erkännande konsistorium härmed egnar Svenska Missionssällskapets ätgöranden, dä konsistorium i sammanhang med förevarande ämne, tilläter sig den und. förklaring att, så vidt konsistorium har sig bekant, samtlige presterskapet inom Lappmarken — ehura för öfrigt stundom hyllande räti olika äsigter — fullkomligt öfverensstämma uti ett fördelaktigt omdöme om Missionsskolornas verksamhet. Innan konsistorium lemnar detta ämne, torde kon sistorium ej böra förbigå omnämnandet af den religiösa rörelse, som inom Torneå Lappmark samt angränsande församlingar redan några är fortgått, och som, ehuru till sitt väsende ingalunda ny eller inom de norra provinserne ovanlig, dock ådragit sig uppseende och vunnit en viss ryktbarhet genom det häftiga och väldsamma i dess yttringar. Utom det att ifrågavarande rörelse ännu är till tiden allt för ny, för att, äfven med fullständigare kännedom derom, kunna medgifva nägot säkert omdöme om dess be skaffeohot, har konsistorium dessutom genom den omständigheten, att visitator inom norra distriktet är angifven säsom rörelsens upphofsman och ledare, set sig i saknad af tillförlitliga underrättelser derom frän den embetsman; som i detta afseende stär konsistorium närmast. Det oaktadt har konsistorium frän andre bebörige personer, synnerligast prestmän, icke såknat underrättelse öfver iftägavarande ämne, hvilka: synas bekräfta den äsigt, att den inom norra L3pp marken nu pägåäende religiösa rörelsen, säsom företeende en blandniog af mycket godt jemte mänga och stora förvillelser, i detta afseende har omisskännelig likhet med de många dylika under olika tidehvarf uppkomna andliga företeelser, hvilka synas framtvingade såsom en nödvändig resktion mot er längre tids föregående liknöjdhet eller otro. Ty, om ock rättvisa anmärkningar kunna göras emot det sätt, hvarpå den unga lärans adepter söka utbreda sina åsigter och den intolerans, hvarmed de behandla olika tänkande, sä vitsordas ä andra sidan både af presterskapets och ortens civile auktoriteter den märkbara förändring i allmogens sedlighet, som af denna rörelse allmänt anses säsom följd. Slutligen, och säsom prof huruledes meromförmälda rörelse af oväldiga prestmän bedömes, torde konsistorium få anföra följande utdrag ur t. f. pastorns i Gellivare ärsberättelse för innevarande är: De religiösa rörelser, som för ungefärligen halftannat är sedan i denna församling började uppkomma, fortfara ännu att allt mera utbreda sig och hafva i allmänhet medtört en märkbar förbättring i allmogens seder, på samma gäng, som lusten för Guds Ords och -Sabbatens helgd, deraf vunnit större lif. Särskildt torde förtjena nämnas, att den abioluta nykterhetens grundsatser jemväl liktidigt härmed omfattats af en stor del inom församlingen. Likväl och hvad dessa rörelser i öf rigt vidkommer, kan-det icke lemnas oanmärkt, att de börja antaga en mera svärmisk karakter hos ät skilliga individer, hvilka stödjande sig på en förment omedelbar: andans upplysning icke sällan hänföras att förbise det gudomliga ordets sanningar och att uteslutande fästa sig vid sina egna merändels öfverspända känslor, hvilkas konvulsiviska utbrott de vilja förklara såsom snart sagdt de enda kännetecken på det andliga lifvets uppkomst och tillvaro hos menniskan, Häraf följer ock att sädane i sitt sjelfbedrägeri äro benägne att upphbäfva sig till ransakare af andras hjertan och att blindt fälla fördömelsens dom öfver en hvar söm icke hyllar deras svärmiska Täsigter eller icke visar samma tecken som de, vare Isig till andelig sorg eller andelig glädje; säledes icke allenast öfver de i andligt hänseende verkligt kallsinnige och liknöjde, utan äfven öfver dem, som med uppriktig och allvarlig ästundan att kunna vandra lifsens väg söka ljus och ledning icke uti egna eller andras hugskott och missledande känslor, utan i san ningens ord. Denna falska riktning, som ifrågavarande rörelser här börjat taga måhända till följe af vissa dylikt svärmiskt sinnades frän de nordliga socknarne esomoftast gjorda besök i byarne härstädes, är, ehuru bhiltills inskränkt till endast nägra få per soner, likvisst af betänklig art, säsom hotande att störa andans enhet i församlingen, hvadan ock presterskapet vill läta sig angeläget vara, att medelst upplysningar och lämpliga förmaningar, grundade på I Guds heliga ord, söka motverka förvillelsen.. Vid sedligheten hsr ingendera af visitatorerne haft något hufvudsakligt att anmärka. Fyllerilasten, Lap. parnes värsta plägoris, vitsordas såsom varande i be. tydligt aftagande, eburu visitator i norra distrikte .lanmäörkt, att, trots förbudet mot införsel af spirituosa, sädana dock lära stundom finnas inom Arvidsjaurs och Arjeplougs församlingar, hvilket dock numera icke lägges städernes handlande utan nybyggareallmoger till last. — Den franska tidningen Pays har, såson man vet, oförtrutet arbetat i kejsarens intresse och derföre numera fått antaga namnet jour nal de Vempire. Denna tidning har på sednar Itiden innehållit en följd af -porträtter öfve samtidens politiska personligheter, af den snill rike men karakterslöge de la Guerronigre, son kejsaren lyckats vinna för sin sak. Dess: s Iporträtter hafva ett dubbelt ändamål, nemli .Igen dels att upphöja dem som kejsaren re Ham äns ndtnllav gtr 1 hägrann. att anyuysvnnda