Aftonbladet – 15 februari 1853, sida 2

och skönt ansigte; denne hade af betjentens händer tagit en hel arsenal af schalar och peliser med hvilka. han på det mest omsorgsfulla sätt sökte skydda sina vackra följeslaserskor emot kölden, som inträngde utifrån. Sågom en fulländad kavaljer helsade Gontrey på mistress Daw, hvilken besvarade helsningen med att hjertligt räcka honom handen. Denna vänskapliga åtbörd förnyades af de begge unga flickorna; och då denna tribut var gäldad åt det britanniska ceremonielet, sade misstress Daw med en behagfull röst: — Ni glömmer bort mig, bästa Henri; på de åtta dagar jag varit i Paris har jag sett er blott en enda gång och då endast nägra ögonblick, Skulle ni då verkligen, ni också, ha olömt vårt förtroliga umgänge medan vi voro barn, de trefliga dagar vi tillbragte i Surreys Lodge och i Plessy? Men för att ihågkomma detta, fordras kanske ett minne sådant som mitt; ty det är i alla fall bra länge sedan dess. — Dessa förebråelser äro alltför ölskvärda, att jag icke skulle värdera dem mycket, och bädanefter skall ni blott kunna förebrå mig allt för täta besök, — svarade Gontrey, i det ban åter bugade sig. : — Jag önskar ej att få höra era utsökta fransyska artigheter; jag önskar handling å er sida... Kom och helsa på mig så ofta som mäöjligt, bästa Henri, och var öfvertygad, at ni alltid skall bli väl emottagen. Ni måste göra bekantskap med mina begge döttrar, med Kate, som jag framför allt rekommenderar till er vänskap. Den stackars flickan skall finna sig alldeles fränainande på de beler, hvilka jag tillåter henne att bevista, innan hon gör sitt inträde i pensionen, — För hon .rökna på er, såsom kavaljer? Hon är nog lycklig att sir Anthony, 5052, efter hvad ni vet, hyser en helt britannisk motvilja för dans, — tillade damen, i det hon pekade på sin granne — tillbjudit sig att med Kate dansa en vals på den bal, dit hon i morgon gör mig sällskap. Får jag också af er vänskap