Aftonbladet – 15 februari 1853, sida 2

SRA 0 TT TT Te TT nr VE märktaste officerarne i indiska armån, vid en beskickning till fursten af Khiwa togs till fånga utaf chanen af Boukhara, och sedan desg har man icke hört talas om honom. Efter all sannolikhet har öfversten dött i den der vildens fängelse, och så förmodar troligtvis också mistress, Daw; ty sedan hon regelmessigt sörjt honom den vanliga tiden, visar hon sig nu åter ute i verlden. — En malabarisk enka, utrustad med en hel hop rupier, hvad en sådan skulle Väl anstå mig! — afbröt Ricourt. — Ölyckligtvis tror jag att -plåtsn redan är upptagen och det för längesedan, — återtog gentlemannen med ett besynnerligt smår leende, Dessa ord gåfvo signal till gruppens skingrande; då sprättarne ej ansågo publiken från de öfre raderna och galleriet förtjena deras uppmärksamhet, troppade de af helt bullersamt åt olika håll. Vi vilja nu begagna detta ögonblick för att åtfölja Gontrey fram till misiress Daw. Oaktadt Ricourts stränga dom, ver mistress Daw en. af dessa fullkomliga typer för de beundransvärda engelska qvinnorna, som försiå att till.alla latituder öfverflytta den i det gala England rådande elegansen och, hved som bättre är, dess husliga trefnad. Hon kunde vara omkring tjugoåtta år, samt bade en vacker, smidig och väl proportionerad växt, Ehuru det vanligtvis milda och melankoliska uttrycket i hennes ansigte röjde vexlingarne af ett redan mycket pröfvadt Nf. hade dock hennes småleende någonting friskt loch oskuldsfullt, som ännu tycktes sprida den första ungdomens behagliga doft. Hennes enkla, men eleganta klädedrägt angaf en dam laf de finaste kretrar. Två unga flickor, den lena omkring femton år, den andra betydligt -lyngre, syntes vid mistress Daws sida, ech len persisk skald skulle ej ha underlåtit att tljemföra dem med två knoppar vid sidan af len blommande ros, För att fullborda mälningen af:gruppen, böra vi ofkså omnämna -!en ännu ung man lång till växten, med ädelt