Aftonbladet – 12 februari 1853, sida 2

hypoteksinrättningar, privatoch sparbanker: ej ega fribrefsrätt. i ; — Af ofvannämnda i dag utgifna nummer utaf Svensk författningssamling inhemtas, att efter afdrag af de nästlidet åraflidnev86 gratialister utgjordes Wadstena krigsmanshuskassas underhållsstat vid 1852 års utgång af 10,432 personer, hvilka tillsammans årligen åtnjöto 115,345 rdr 16 sk. bko. Under förlidet år har krigskollegium utfärdat underhållsbref för 460 afskedade -krigsmän, af hvilka 1 uppförts i 1:sta klassen med 30 rår och 6 med 36 rdr; 29 i 2:dra kl. med 24 rdr; 165 i 3:dje kl. med 12 rdr och 259 i 4:de klassen med 8 rdr bko årligen. tema — Såsom rättelse i afseende på den i åtskilliga tidningar införda berättelse, att direktör Alström skulle ha anfört den sångkör, som illuminationsdagen infann sig å slottets -borggård och med sång uppvaktade H. M. Konungen, kunna vi nämna, att denna sångkör anfördes af musikläraren Aklstrand, under hvilkens ledning ifrågavarande sångförening blifvit bildad. — Vid festen i Par Bricole sistlidne tisdag blefvo nedanstående verser deklamerade af hr Jolin, som för tillfället författat dem. Presidenten Westerstrands åligganden såsom stormästare hade under hans frånvaro från fäderneslandet varit anförtrodda åtlagmannen Björk, bvilken vid detta tillfälle med ett hjertligt tal belgade den länge saknade stormästaren : Stormästaren är hemma! Han är hör I Bacchi festligt glada tempelsalar. Soart är det äter gamle Pehr, som talar Till Bröderne, med stämma, känd och kär. Välkommen hem! Du förste Bricollist! Frän Pilgrimsfärden till de södra länder! Till gamla vänner vännen återvänder, Ty minnet tar dock ut sin rätt till slut. Ja, längtans unga örn uti ditt bröst, Af pligtens kopparfjettrar länge bunden, Slog ut sia vinge just i aftonstundea Och mansde dig bort med väldig röst. Du grep3 af ätrå också du en gäng Att se de sälla land der drufvan glöder, Der fribet jublat, — och der frihet blöder, I bojor sjungande sin svanesäng. RA pg Hvad sög du allt? Du såg hur drufvans must, Dess ädla blod ur brustna ädror stampas, Dess mjuka, fulla förmer hur de trampas, För att ät Bacchi barn ge fröjd och lust, Du säg och tänkte — teg — och tänkte blott: Ack, arma drufva, vrid dig der förgälves, Din bön, din suck, din klagan — den förqväfves, Du delar allt det ädlas bittra lott. Hvad såg du sen i verldens hufvudstad? En barnskock — icke folk — i glädjeyra Och tjusning, springande på alla fyra Vid äsyn af — en docka i parad. Du såg och tänkte, teg och tänkte så: Bevars, nog gör jag ofta Guvernörer I Par Bricole -af mina Commendörer, Men här görs Kejsare mer fort ändå.n Till London kom du, säg hur Industrin I hvarje byggnad svettas bara änga, Hur universums cell-rum bli för trånga För svärmen utaf Englands arbetsbin. Du säg och tänkte, tänkte, teg ech drack: Fy fan! Säg, har jag roligt, herr Magister? Hvart ansigte är längt som ett register, Högtidligt som en gammal hofrätts-frack., Sen tror jag till Berlin du for, minsann! Du hörde hur hvar Tysk var outtröttlig Att kalla hvarje lappri reizend, göttlich! Den enda enhet du i Tyskland fann. Men hur du for ock for, än hit, än dit, Kom Nordanvinden dig en dag pä späret, Tog Gubben litet allvarsamt i häret Och helsade ifrån Bricollerit. Dä vaknade Stormästarn i din själ, Stormästarn hade sofvit der för länge, Nu drog han undan raskt sitt sängomhänge Och stod der kry som förr — och det var väl! Och tyst du lyddes pä hans kloka ord: Pehr Westerstrand, hvad söker du i Söder? Ditt hjerta finner ingen af de bröder, Som du har lemnat sörjande i Nord. Och du har kunnat glömma ditt Bricoll, Der vänskap sjunger, lik en trast i skogen, Der glädjens drufva glöder, evigt mogen, Däå hon förvissnad syns på andra häll. Nej, flacka inte längre verlden kring Ått se i andra land hur korten blandas, I Sverige blott kan friheten få andas, Derute har man tungan på beting., Vid detta språk stjäl sig en vemodstär I gubbens öga, hemmets ljufva minnen De dansa liksom elfvor för hans sinnen, Och Necken i hans bröst sin harpa slär. Stormästarn tar på nytt sin vandringsstaf, Och tägar sjungande mot höga Norden: Mitt fosterland! Du skönsta land på jorden, Du gaf mig vagga, gif mig ock en graf. Du Svithiods land! jag äterhelsar dig! Mitt hjerta famnar dina kära byggder, Mitt Par Bricole, med sina högtidsbryggder. Och alla Bacchi barn, som minnas mig. Likt älskarn, då han bruden öfverger, Blott för att dubbelt kär få se sin sköna, Och dubbelt hennes kärlek sedan löna, Så for jag från er, — men far aldrig mer. Ja, Bröder! helsen då vär Resenär, Der stär vär Gubbe, fryntlig, glömd af ingen, Hans ögon irra ömt kring brödra-ringen, Och fråga om han ännu är oss kär. Är han oss kär? Vår gamle Pehr, Ja, Bröder, jag högtidligt svär, Att ingen Fransk och ingen Engelsk Pair, Om vi dem alla bundtade tillsamman, Gör oss sä mycken bjertans fröjd och gamman, Som Bricollisternes Per nobel der Vär gamle, gode, trogne, Svenske Pehr. (Sång.) Nu Bröder, om till slut jag skulle väga Er göra blott en liten, enkel fräga, Säg, är det ingen som kan hurrä här, Så hurrom då så mycket ungefär Som Gubben Westerstrand välkommen är. — —— — Kronobergs läns hushållnings-gällskap n hade årsmöte i Wexiö den den 23 Jan., då, bland? andra vigtiga frägor, beslut fattades att inbjuda husbällnings-sällskaperna i Jönköpings, Christianstads h och Malmöhus län, att hvardera utse fyra ombud att! 0 mm tre pe ÖA PJM ÖA NE AN (AR VR OR OA KK RA MM TP AA NEO PM OS BM Ha rr nt 0 5 Loket fö Belg FR mm fa a An AL ET AR VV SL TRA LD NN